Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Elfte kapitlet. Vertikalmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2) Tvärsektionering och kurvpunkternas bestämning
genom konstruktion eller interpolering begagnas i
allmänhet vid mätning af definitiv karakter i kuperad terräng.
Man tvärsektionerar enligt 230 trakten, dervid gifvande
baslinien ett sådant läge (fig. 228, pl. 8), att tvärprofilerna i
allmänhet komma att förläggas i de starkaste lutningarne —
vinkelrätt mot riktningen af större dälder eller åsar. Der
så anses lämpligt brytes baslinien. Afståndet mellan
tvärlinierna, likasom ock antalet utmärkta brytningspunkter bero
på terrängens beskaffenhet och æquidistansen. Man bör
bemöda sig om, att ej inmäta sådane brytningspunkter, som
för konstruktionen eller interpoleringen äro öfverflödiga.
Endast undantagsvis äro (se det följande) två brytningspunkter
mellan tvenne kurvpunkter motiverade. Är tvärsektioneringen verkstäld, så kunna kurvpunkterna bestämmas genom
konstruktion eller genom interpolering.
I förra fallet uppritas tvärprofilerna med tillhjelp af
rutpapper. Man numrerar (fig. 225, pl. 8) först de nivålinier
(horisontalplanens vertikalprojektioner), hvilka ligga på
æquidistansen från hvarandra med siffror 27, 28, 29 etc.), som
angifva deras höjder öfver 0-kurvan; inprickar, utgående från.
dessa linier och en antagen vertikallinie (längdprofil),
tvärprofilerna och projicerar tvärprofilernas skärningspunkter med
ofvannämnde nivålinier på motsvarande sektionslinier i
horisontalplanet. På detta sätt hafva punkterna 28, 29, 30,
o. s. v., erhållits för sektionerna 5 och 6. Då punkternas
lägen i horisontalplanet alltid äro oberoende af höjdskalan, så
tager man, för att få skarpare skärning mellan
horisontalplanen och profilerna, höjdskalan 5, 10 à 20 gånger större
än längdskalan. Uti fig. 225 är längdskalan ¹⁄₂₀₀₀ (1 c.m = 20 m.)
och höjdskalan ¹⁄₂₅₀ (4 m.m. - 1 m.). När tvärsektionerna äro
många, är det förmånligt att gruppvis upprita dem afskildt och
att med passare transportera skärningspunkternas afstånd från
längdprofilen på motsvarande sektionslinier i horisontalplanet.
Skola kurvpunkterna bestämmas genom interpolering, så
behöfva ej tvärprofilerna uppritas, utan blott
brytningspunkterna kartläggas; man söker sedan (oberoende af mätskalan)
med en tunn, i millimeter eller med hvilken liten enhet
som helst graderad träskala direkt afstånden i skalenheter
mellan på hvarandra följande brytningspunkter och
beräknar med kännedom af höjdskilnaderna läget af
kurvpunkterna. Detta sker på sätt, som i följande exempel skall visas.
Om (fig. 225, pl. 8) afståndet mellan brytningspunkterna
a och b i sektionen 0 är 30,3 skalenheter samt
höjdskilnaden är 32,3 − 28,6 = 3,7 meter, så förhåller sig (på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
