Geodetisk mätningskunskap / 103 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Tredje kapitlet. Instrument för vinkelmätning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liggande punkt s. Skall punkter mellan c och s inriktas, så
för en medhjelpare en fin pikstake efter observatorns
kommando tills piken täckes af hårkorset. Man syftar nämligen
vid teodolitstakning alltid
direkt på punkten. Vid
noggrann stakning
inriktas först en träpåle, och
sedan denne blifvit
nedslagen, bestämmes under
förnyad syftning punkten,
som utmärkes på pålen
genom en nedslagen spik eller ett ritskors. Skall
stakningen fortsättas på andra sidan om instrumentet, så genomslås
eller ändvändes tuben allt efter som instrumentets
konstruktion föreskrifver. Med hänsyn till det sätt, hvarpå man i
ena eller andra fallet söker bringa tuben i stakplanet, d. v. s.
söker göra sig oberoende af kollimationsfelets direkta
inflytande (kollimationsfelet är af lätt insedda skäl det farligaste
vid stakning) torde det vara skäl att behandla hvar for sig
följande stakningssätt.

Fig. 79.


1) Stakning med afläsning och vridning af
alhidaden 180° företages på samma sätt vid alla teodoliter.
Man afläser, när tuben är instäld på s, vrider alhidaden 180°,
fastläser densamma och bestämmer punkter framåt på förut
angifvet sätt.

2) Stakning med genomslagning och omläggning. Man
genomslår (alhidaden fastläst) den på s instälda tuben, som,
om (fig. 80) kollimationsfelet
α förefinnes, erhåller riktningen
c s͵, hvilken med 2α
afviker från c s. Omlägges
sedan tuben, d. v. s. låter
man horisontalaxelns tappar
t och t͵ byta plats, så återfår
kollimationsaxeln sitt förra
läge c s; strängt taget dock
endast, om den lutar med
samma vinkel mot
horisonten som vid tillbakasyftning
på s; ty af de från kollimationsfelet äfvensom af
horisontalaxelns felläge härrörande projektionsfelen (se 56) är man
eljest ej oberoende. Sedan tuben sålunda i omvänd riktning
kommit i stakplanet, inriktas behöfliga mellanpunkter på
förut anfördt sätt.

Fig. 80, 81

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>