- Project Runeberg -  Geneviève /
264

(1886) [MARC] Author: Élise de Pressensé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

GENEVIÈVE. 264

London och Amsterdam, torde de inte ha varit
ledsna att kunna sätta på en soppkittel.

— Under skräckregeringen, min vän, stickade
din farmor utan tvifvel lugnt på tröskeln till någon
liten bod vid rue Saint Denis och kunde ostördt
sätta på sin soppkittel. Hvad min beträffar, hade
hon en tillgifven tjenare, som skulle låtit hacka sig
i bitar för hennes skull och aldrig skulle tillåtit
henne att smutsa sina vackra händer. Det var
traditionen i vår verld.

— Tråden i denna tradition är alldeles afsliten
i våra dagar, invände fru de Préal, som tänkte på
det oerhörda antal kammarjungfrur, som efterträdt
hvarandra hos fru de Chabrand och af hvilka ingen
skulle låtit hacka sig i bitar för hennes skull. Det
är sant, att efter hennes utsago voro de alla
riktiga slynor.

Detta år återvände man tidigt till Paris. Fru
de Préal, hvars helsa allt mer försämrades, önskade
råka sin läkare och äfven rådfråga herr
Bousquet angående Geneviève. Hon hade icke talat
derom med någon och icke velat skrifva derom
till sin rådgifvare, af fruktan att gifva för mycken
betydelse åt denna vidunderliga sak, som stundtals
föreföll henne som maran från en febernatt. Ibland
hade hon lust att säga till sin dotter: »Mitt barn,
säg mig, att det är en ond dröm jag haft.» — Men
en blick från Geneviève, en af dessa sköna, fasta
och upprigtiga blickar svarade henne då tydligt på
förhand: »Ingenting är sannare. Jag älskar honom
och tillhör honom.»

Då den vise herr Bousquet lyssnat till den
berättelse, hans slägting något oredigt afgaf för
honom, nöjde han sig med att höja på axlarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/genevieve/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free