Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
geneviève. 200
— Det var inte hennes verkliga mor . . .
— Hvarför motsäger du mig alltid? Hon var
af samma stoff.
Medan detta samtal egde rum, hade herr de
Rochebelle följt efter Geneviève till en aflägsen del
af parken, dit hon tyckte om att gå ensam med en
bok, under det de båda gamla fruarna efter hvad det
hette, togo sin eftermiddagssiesta. Dittills hade den
unga flickans ensamhet alltid respekterats; också blef
hon öfverraskad och bestört, då ljudet af steg kommo
henne att lyfta upp ögonen och hon såg sin
förföljare tätt bredvid sig. Han tycktes ej ana det
intryck han framkallade och satte sig med utseendet
af en person, som är fullkomligt viss, att man ej kan
finna hans närvaro annat än behaglig. Geneviève
måste göra våld på sig för att icke stiga upp.
— Ni tycker alltså om ensamheten, fröken
Geneviève?
— Jag tycker om att läsa utan att afbrytas.
— Det beror väl på hvad slags afbrott det är?
— Ja visst.
— Kan jag hoppas, att det ni nu är utsatt för
inte är er alltför oangenämt?
Geneviève tvekade en sekund och svarade:
— Min bok intresserade mig mycket.
— Ah! det är ett indirekt, men mycket tydligt
sätt att svara mig; dock anser jag mig inte slagen.
En ung dam är i sin fulla rätt, då hon är näbbig mot
en man, som gör henne sin kur, och ni vet helt visst,
att jag gör er min kur, fröken Geneviève. För öfrigt
ha baronessan och fru de Préal afgjort vårt giftermål
sins emellan; vi ha ingenting annat att göra än att
böja hufvudet och ställa oss under oket. Jag hoppas,
ni ej har mer att invända deremot än jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
