Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geneviève. 184
vänta sig allt, till och med att se dem sätta sig på
vår plats, om det passar dem.
Geneviève gick ensam, litet skild från de andra.
Hon hade vägrat att mottaga den arm, som en af de
unge männen med mycken enträgenhet erbjöd henne.
Hon led djupt af denna scen och förebrådde sig
att icke ha kunnat förekomma den genom att
undertrycka sin plötsliga rörelse af förskräckelse; hon
kände sig förödmjukad af denne mans
förödmjukelse, som ej begått något annat fel än att anse
skogen tillhöra alla.
I det slags hänförda bestörtning, som följt på
Jacques’ häftiga uppvaknande, hade de ord man
sade honom träffat hans öra utan att tränga till
hans förstånd.
Nu hörde han dem på nytt och förstod dem.
Man hade skymfat, förödmjukat honom inför henne.
Han kände, hur blodet steg honom i ansigtet; han
knot händerna och gjorde en rörelse för att följa
de promenerande. Men plötsligt kastade han sig
in i skogssnåret, och för att icke stanna ett
ögonblick längre på det förbjudna området hoppade
han öfver en mur och befann sig ute på ett fält.
Ända till gryningen ströfvade han omkring i
bygdén, än ett rof för sin vrede, än blott ihågkommande
ett: att han återsett Geneviève.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
