Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
IOI
— Ingenting, far; vi talade om fru Marceau,
som är så sjuk, vi sade ingenting om henne.
— Seså, vi få inte glömma allt, som hon har
genomgått och som hon gjort för oss. Ingen tycker
om att vara misskänd.
— Men hon är inte misskänd . . .
— Man måste säga henne ett tacksamt ord då
och då; det är som ett mått hafre för en trött häst.
Du är också för tyst, Céline.
Den unga flickan svarade icke. Hon värderade
sin gamla väns goda egenskaper och var uppriktigt
fäst vid henne, men hon hade for mycket finhet och
värdighet för att icke lida af det alldagliga i hennes
natur. Hon skulle icke velat medgifva det för någon
och gjorde sig icke ens sjelf reda för denna känsla.
Jacques hade gått. Den lilla buketten med
gullvifvorna låg glömd på bordet.
Céline tog dem, inandades ett ögonblick deras
doft och satte dem i vatten till sina andra
blommor . . . Denna glömska gjorde henne litet beklämd.
Rummet var redan mörkt, då Jacques kom hem;
han såg efter modern på hennes vanliga plats och
fann henne icke der. I det han gick förbi sängen för
att taga en tändsticka, stötte han med foten emot
en kropp, som låg utsträckt på golfvet.
— Är det du, Jacques, sade en svag röst. Jag
ville lägga mig, men krafterna sveko mig, och
jag föll.
— Har du gjort dig illa, mor?
— Ja litet . . . jag kan knappt andas längre . . .
men det är ingenting, Jacques, jag är glad, att du
har kommit hem . . .
— Jag är ledsen, att jag gick ut. . . Jag borde ha
stannat hemma . . . Hvad kan jag göra för dig, mor?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
