Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE. IOI
— Jo, jag tycker nog om henne, svarade den
unga flickan bestämdt.
Följande söndag återkom Jacques med
Augustine, litet motspänstig, litet blyg, men ändå
smickrad af bjudningen och klädd i sina bästa kläder och
prydd med det vackraste hon hade; Céline mottog
henne med sin lugna vänlighet, och fru Grégoire hade
snart gjort henne hemmastadd . . . alltför
hemmastadd, tyvärr!
Augustine beundrade blommorna och förklarade,
att hon skulle tycka bättre om att göra sådana än
cigarrer.
— Det är verkligen vackrare, och så kunde ni
stanna hemma hos er mor.
— Ah! hvad det angår, så bryr jag mig just
inte om det, svarade den unga flickan, och hennes
röst blef plötsligt så hård, att Céline spratt till.
Det skulle inte alls vara roligt. Mor bara pjunkar.
— Det skulle kanske göra henne mindre sorgsen.
— Men för mig skulle det inte passa. Jag har
nog af henne, när jag kommer hem på qvällen.
Som hon nu märkte, att hennes ord icke gjort
något godt intryck, tillade hon:
— Det är i alla fall inte för att jag är elak.
Jag håller mycket af den stackars gumman och ger
henne alla mina pengar, så hon kan inte klaga; men
när en är ung, så behöfver man ha litet roligt. . . Det
är helt naturligt, eller hur?
— Men ni har väl inte mycket roligt på
fabriken, förmodar jag?
— Ah jo, svarade Augustine.
Hon tänkte på samtalen mellan kamraterna, på
hviskningarne och skratten i smyg för
uppsynings-mannens vaksamma öra, på den högljudda munter-
Genevieve. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
