Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43 GENEVIÈVE.
kände sig ensam i verlden, ensammare än de barn
hon på gatan såg tigga en brödbit, och liksom för
att plåga sig upprepade hon då väl hundrade
gånger för sig sjelf, att fru de Préal icke var hennes
rätta mamma och att hon ville återse sin rätta mamma.
Hon aktade sig väl att anförtro sådana saker åt
fröken Lalande, som dessutom icke bodde hos fru de
Préal utan blott kom till henne sex dagar i veckan,
så att Geneviève den sjunde egde rätt att vara glad
eller ledsen efter behag.
Mot Félicie var hon mindre förbehållsam.
En dag, då hon gått ut med denna, mötte hon
två små fattigt klädda barn, som höllo hvarandra i
handen.
— Jag måste kyssa dem, utropade Geneviève.
Och innan Félicie hunnit hindra det, hade de
förvånade barnen fått ett rigtigt regn af kyssar af
den sammetsklädda lilla fröken.
Félicie blickade oroligt omkring sig, drog sedan
den gråtande flickan in på en plantering och satte
henne på en ensam bänk:
— Hvad tänker ni på, fröken Geneviève?
Hvarför gjorde ni så? Ni vet väl, att er mamma skulle
ha bannat er, om hon sett er.
— Hon är icke min rätta mamma. Ack, Félicie,
jag vill återse min rätta mamma.
Félicie satte sig bredvid henne, mycket
öfverraskad af detta utbrott, ty liksom fru de Préal trodde
hon, att Geneviève slutligen hade glömt allt; men
hon kunde sin lexa och visste hvad hon skulle säga
i ett dylikt fall.
— Min lilla älskling, er rätta mamma är i
himmelen. Ni vill väl icke dö redan för att komma till
henne ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
