Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
amphierotik framför bisexualitet för att markera skilnaden
mellan Freuds lära, att varje människa i barndomen
genomlöper ett psykiskt bisexuelt stadium och Fliess’ teori om den
biologiska bisexualiteten.) Den passiva homosexualiteten eller
subjekthomoerotiken åter är enligt Ferenczx konstitutionelt
betingad, utgör ett verkligt mellanstadium (»Sexuelle
Zwisch-enstufe») i M. Hirschfelds mening. (Det bör påpekas, att
vad som här säges om homosexualitet, endast gäller sådan
hos män, då intet psykoanalytiskt undersökt fall av
homosexualitet hos kvinna blivit publicerat.) Flos båda typerna
finner Ferenczi, att i den tidigaste barndomen tecken till
psykisk bisexualitet eller amphierotik existerat. I förbigående
bör påpekas, att han i enlighet med Freud anser, att i barnets
känslor för föräldrarne ingår ett sexuelt moment. Ferenczi
menar alltså, att den libidinösa inställningen till såväl fader
som moder ursprungligen är densamma. Hos
subjekthomo-erotikern finner nu F. tecken till det abnormt kvinnliga även
i de tidigaste minnena. Och då analysen ej bringar i dagen
några affekter, egnade att ändra hans inställning till det
manliga släktet, anser han subjekthomoerotiken vara såväl genom
psykoanalys som genom varje annan art av psykoterapi
omöjlig att bota. — Den aktiva homosexualiteten åter,
objekt-homoerotiken är enligt F. en typisk tvångsneuros. Den s. k.
Ödipuskomplexen, d. v. s. sonens starka kärlek till modern,
parad med fientliga känslor mot fadern, vilken komplex enligt
Freud är kärnpunkten i varje neuros samt i starkare eller
svagare grad hos varje människa förefintlig, skall hos
objekt-homoerotikern vara ovanligt starkt utvecklad.
(Ödipuskom-plexens motsvarighet hos kvinnan, d. v. s. fixeringen vid
fadern, plägar av psykoanalytiska författare kallas
Elektra-komplexen). Den sexuella konstitutionen utmärkes vidare i
dessa fall av ovanligt stark s. k. analerotik, ett begrepp som
ävenledes införts av Freud och varmed han menar erogenitet
hos analtrakten, lustförnimmelser i sammanhang med
delaka-tionen och koprophila tendenser. De, som sedan utveckla sig
till objekthomoerotiker, skola enligt F. i tidig barndom av en
av föräldrarne, vanligen just av modern, blivit strängt straffade för
någon heterosexuel förseelse (en otuktig beröring av en flicka,
ett infantilt coitusförsök) samt vid ett sådant tillfälle soni
eventuelt ofta upprepades, måst undertrycka sitt raseri. De
skulle sedan blivit lydiga, halvt av trots, halvt av ängslan
undvikit kvinnligt sällskap samt uteslutande umgåtts med
manliga kamrater. Vid puberteten skall homoerotikerns böjelse
först åter vända sig till andra könet. Men vid ringaste
varning av föräldrar eller uppfostrare vaknar en ångest för kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
