Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Rasten drunknar nu i krampaktig gråt, den
annalkande skilsmässans smärta.
Hustrun avråder, men mannen står fast och
hans vilja är dock i regeln den starkaste.
Var det en glädjefest?–Mat fanns det
nog, men endast mannen kunde äta. Hustrun
satte sig vid bordet, men föll genast ånyo i gråt.
Gråtit, det var just vad hon mest gjort hela
dagen. Mannen hade, även han, gråtit, men blott
en gång: då han röjde sin plan för hustrun. Nu
visade han ett lugn, som dock även en ytlig
betraktare kunnat se var med möda tillkämpat.
— Så, Mia lilla, inte gråta! Ät, som du ser att
jag gör. Vem vet när jag härnäst får mig ett så
gott mål.
I själva verket åt han ej heller mycket. Då
måltiden var slut tände han sin tobakspipa.
Han hade ej haft råd att köpa tobak på flera
veckor, men nu hade han köpt.
— Om ett år, gumman min, om ett år, såvida
jag lever till dess, skall du ha mig igen här. Får
jag arbete skall jag spara ända till gnidighet,
och så skola vi ånyo förena oss i ett nytt hem
nästa julafton. Nu dricka vi avskedsskålen. Du
ser att jag gömt två glas kvar av dem vi hade i
bohaget. Skål gumman, leve julen, leve livet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
