Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter afskedet (1880, 1881, 1882)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig sitt välbehag samt lofvade mig vid afskedsuppvaktningen
sitt porträtt, det jag någon tid efteråt fick mottaga.
I olikhet med de af kungen vanligen bortgifna oljefärgsporträtten,
var han på detta icke iklädd uniform, och på
ramen var tecknadt: »Af Oskar II till friherre Louis De Geer»,
hvilket jag tolkade så, att han velat gifva ett
erkännande åt mig såsom enskild man men icke såsom
statsman.
På samma gång jag erhöll afsked från
statsministersämbetet, medgafs mig fjorton dagars
tjänstledighet från presidentsämbetet i Svea hofrätt,
men så snart som pensionen blifvit mig beviljad,
begärde jag, ehuru något sådant villkor därvid icke
var fästadt, afsked äfven från presidentämbetet, som
jag erhöll den 30 april, hvarmed jag återgick till
privatlifvet vid 62 års ålder, efter att hafva varit
42 år i statens tjänst och däraf 17 på den främsta
platsen i konungens råd.
Jag drog mig dock icke helt och hållet från det
politiska lifvet, i hvilket jag fortfarande deltog
såsom riksdagsman; och ännu en gång skulle jag till
och med blifva anmodad att åter ingå i konseljen.
Posse ville genast lägga beslag på mig och anmodade
mig att blifva ordförande i den stora kommitté,
som skulle tillsättas för försvarets ordnande. Jag
svarade, att om jag tilltrott mig att lösa
denna fråga, så hade jag icke lämnat konseljen,
och hemställde, huru det skulle taga sig ut, om
regeringen satte till ordförande just den, som
offentligen förklarat, att hans uppfinningsförmåga
i ämnet var slut.
Med lätt hjärta reste jag efter riksdagens slut med de
mina till Truedstorp. Dessförinnan hade jag köpt ett
landtställe vid Mälaren på vägen åt Upsala, benämndt
Sandvik. Vi tyckte nämligen, att flyttningarna till
Skåne hvarje sommar skulle blifva för besvärliga,
sedan vi blifvit gamla, och dessutom ville vi vara
närmare våra söner. Stället, som var väl byggdt i
villastil och hade en areal af 125 tunnland, mest
skog och berg, kostade med yttre inventarier 35,000
kronor. Det kan sägas vara typiskt för Stockholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
