Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Å nyo statsminister (1875-1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i första kammaren genom votering var det likväl med
knapp nöd, som den kungliga propositionen om lönen
bifölls.
Den 20 mars blef jag utnämnd till statsminister med
bibehållande af chefskapet för justitiedepartementet.
Emot statsministersinstitutionen anfördes onekligen
många tänkvärda skäl, och jag vill icke heller
bestrida, att, åtminstone under en sedermera blifven
statsminister, vissa olägenheter däraf också visat
sig i tillämpningen. Men det är min öfvertygelse,
att platsen af en premierminister icke kan undvaras
i en konstitutionell monarki, hvarför den också
öfverallt de facto existerar, äfven där den icke
är stadgad genom lag, såsom i England. I ungefärlig
likhet härmed kan saken hos oss sägas vara ordnad,
då statsministern icke i grundlagen fått sig tillagda
några vissa funktioner utan det beror af konungen
och statsministerns egen personlighet, om hans
betydelse skall blifva större eller mindre. Jag hade
visserligen icke såsom Justitiestatsminister någon
håg att uppträda såsom konseljpresident, men jag
kunde icke motstå omständigheternas tvång, och på
samma sätt var det med Adlercreutz och Carleson. Det
är omöjligt för en kung att hålla alla trådarna
inom konseljen i sin hand, men i någons hand måste
de vara samlade. Därmed menar jag alldeles icke,
att departementscheferna skola böja sig för eller
taga order af statsministern. Tvärt om påkallas
eftergifvenhet af konseljpresidenten för den större
fackkunskapen, men för den politiska begränsningen
af hvad som bör ske måste statsministern i främsta
rummet vara ansvarig. Allra oumbärligast är hans plats
vid ministerkriser och vid kollektiva underhandlingar
och meddelanden emellan regeringen och riksdagen.
För ändamålsenligheten af att statsministersämbetet
icke skall vara ovillkorligen fästadt vid
justitiedepartementet torde i någon mån tala, att af
de fyra statsministrar, som efter mig beklädt ämbetet,
har ingen varit chef för detta departement.
Redan vid början af riksdagen 1876 hade Karl
Ifvarsson framställt en interpellation till mig,
huruvida från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
