Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emellan riksdagarna 1873 och 1874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarigenom ett och annat af allmännare värde väl
skulle gå förloradt men på samma gång mycket,
som aldrig borde komma längre än inom det första
förtroendet. Jag skyndade mig att häremot göra en
insaga och yttrade, att om alla Manderströms bref
finge samma öde, skulle jag nästan vara färdig
att tillstyrka detsamma. Men då Henning Hamilton
hade deponerat i allmän vård en samling bref från
Manderström och jag hade anledning tro, att äfven
andra vilsekomna bref från honom förvarades, hvilka
skulle kunna bidraga att sätta honom i en ofördelaktig
dager, ansåg jag angeläget för hans minne, att så
mycket som möjligt af hans korrespondens skulle i
händelse af behof kunna framvisas. Med kännedom om
huru hastigt han följde ögonblickets ingifvelser
och huru ofta han »for ut» i tal som skrift, ansåg
jag möjligt, att ett och annat utplockadt bref skulle
kunna skada hans minne, men däremot var det min
öfvertygelse, att om alla hans bref komme fram, så
skulle redligheten i hans karakter icke kunna sättas
i fråga; och om där kunde spåras någon dubbelhet,
så skulle det visa sig, att den härledde sig från
begäret att ställa till rätta och ej att göra skada.
Järta lofvade, att då han slutligen genomgick
hvarje skrifvelse, skulle han pröfva, om den
borde bibehållas. Men svårigheten var att ämnena i
Manderströms bref, liksom i hans lifliga samtal,
förekommo i sådan blandning, att hvad som kunde
vara af värde att bevara, omedelbart föregicks
eller efterföljdes af ett helt annat slags notiser
och omdömen, som lofligen kunde yttras under
brefhemlighetens skydd men som aldrig borde komma
längre. För öfrigt skref han, att Manderström,
som var uppfostrad i de gamla diplomatiska
traditionerna, sorgfälligt höll på sekretessen i
utrikesdepartementets förhandlingar. Några reflexioner
och uppgifter af icke hemlig natur förekommo stundom
men ingenting, som kunde tjäna till historisk
upplysning eller vindikation om hans egen offentliga
verksamhet t. ex. i danska frågan, hvaremot han om
inre angelägenheter varit mindre förbehållsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
