Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter reträtten år 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru jag skulle slå mig ut med en lön, som var
9,500 kronor mindre, än den jag lämnat. Att bespara
3,000 kronor gick af sig själft, till följd af min
förändrade ställning, och ytterligare 3,000 kunde lätt
vinnas genom indragningar, som icke medförde några
kännbara försakelser. Men att ytterligare minska
utgifterna med mera än 3,000 var svårare. Till en
början hyrde jag ut några rum, som jag förut begagnat
själf, och utbjöd mitt hus till salu men fick först
efter två år en antaglig köpare. Betjänten indrogs,
och resorna skedde i andra klassen på järnvägsvagnar
eller på ångbåt o. s. v. Förknappningen blef
dock så småningom afhjälpt, då jag under mitt
interregnum efter hand erhöll ett par inkomstgifvande
befattningar, i det jag förordnades till ordförande
i civilstatens pensionsinrättning och till kronans
ombud i stora bergslagsbanans styrelse. Några månader,
innan jag åter ingick i konseljen, blef jag också
utsedd till ordförande i nya lagberedningen. Dessutom
fick jag ett rätt betydligt honorarium för det jag
gjorde arfsutredningen efter grefve Klas Wachtmeister
på Tistad, som varit gift med min hustrus moster.
Det kan synas småaktigt, att jag så noga redogör
för mina ekonomiska förhållanden, men jag tror,
att man icke kan lägga nog vikt på, i synnerhet för
en statsman, att han icke kommer i en ekonomiskt
beroende ställning. Det är ganska svårt att vara
fullkomligt själfständig, om man har ruinen framför
sig, därest man icke får behålla sin plats eller kan
utverka åt sig ett annat jämförligt lefvebröd. Rika
statsmän hafva äfven i detta afseende en stor fördel
framför fattiga, och den fattige måste hafva kraft
att alltid lefva efter sina tillgångar, de må vara
små eller stora, om han skall känna sig stå på säker
botten. Att jag och min hustru haft denna kraft
och att jag aldrig begärt någon grace för mig själf
eller mina släktingar, tillskrifver jag väsentligen,
att jag icke behöft göra några eftergifter mot min
öfvertygelse. Det är icke lätt att säga nej till den,
af hvilken man mottagit välgärningar. Å andra sidan
har måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
