Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1862 och 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grunder uttalade något, som stod i sådan strid mot
stortingets adress, att Norges samtycke ens till bildandet af en
revisionskommitté blefve omöjligt. Stang och jag hade i
förväg därom underhandlat, och han hade uppgjort utkastet
till konungens diktamen, i hvilket jag sedermera gjort några
smärre jämkningar. Kungen accepterade ock detta
diplomatiskt affattade aktstycke, som icke afsåg att i något
afseende slita tvisten men att undanrödja hindren mot att på
neutral grund begynna att arbeta på ett fredsfördrag.
Sålunda heter det i detta diktamen, »att revisionen icke bör
vara bunden vid vissa förut bestämda punkter och att de
nya bestämmelserna icke allenast böra hvila på den
principiella likhet, som måste utgöra grunden för föreningen
emellan två fria och själfständiga folk, utan att de också
måtte affattas med försiktigt hänseende till det bestående
och blott åsyfta att förbättra detta i de riktningar, där
förbättring påtagligen kräfves.»
Syftemålet uppnåddes äfven. Det påföljande stortinget
uttalade ett erkännande, att en revision kunde företagas på
de villkor, som i kungens diktamen blifvit uttalade, och
hade sålunda återkallat den protest mot tillsättning af en
revisionskommitté, som i adressen blifvit förkunnad. På
den svenska riksdagen väckte grefve Anckarsvärd ungefär
samtidigt en motion om att, då Norge vägrade att inlåta
sig på den af honom fordrade revision, åt en af svenska
män tillsatt kommitté borde uppdragas att utarbeta förslag
till en förbättrad unionsakt. Men denna motion blef
afslagen, och man syntes äfven i Sverige vara tillfredsställd
med den utgång, saken för tillfället erhållit.
En af dem, som från början ifrigt sträfvade att komma
till ett godt förstånd i unionsfrågan utan att någotdera riket
skulle offra något af sin värdighet, var Sibbern, som var
en af de varmaste vänner till föreningen af alla jag känt.
Såsom norsk statsminister var han äfven af synnerligen
stort värde för de förenade rikenas utrikes politik. Han
var en utmärkt diplomat, lika insiktsfull och fin som
klarseende. Hans stora försiktighet var en stundom väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
