Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Upsala skola (1832-1836)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bort honom, sedan jag lämnat Upsala, och vet icke hvad
som hejdade hans bana, men troligen var det någon
sjuklighet.
Genom vänskapen med Knut Geijer fick jag öppet
tillträde till professor Geijers hus, hvaraf jag flitigt
begagnade mig. Knut själf hade faderns växt och mycket
af hans later men icke hans snille, ehuru han var hvad
man kallar ett godt hufvud, mera skapad för verkliga
studier än för läxläsning. För öfrigt en trofast vän och en
treflig kamrat med talang såsom deklamatör och såsom
buffa-aktör. Professorn var vänlig men satt i hemmet mest
tyst med sina stora tankar för sig själf; eller ock spelade
han på piano och komponerade. Emellanåt berättade han
lustiga historier men kom då själf i sådant skratt, att han
hade svårt att komma till slutet.
Bland mina mera omtyckta kamrater var äfven C. H.
Rundgren, sedermera biskopen, med hvilken jag under ett
par mellanterminer brefväxlade.
Söndagarna fick jag mest tillbringa på Brunna hos
ärkebiskopens. Han var en ovanlig personlighet. Med sin
hustru hade han i hvardagslag tagit sig en vana att jollra
såsom ett litet barn, hvars roll han spelade med mycken
sanning och komisk kraft, men å andra sidan behandlade
han mig och andra ungdomar såsom fullväxta karlar och
ingick i resonemanger om både politik och litteratur samt
gaf många nyttiga lärdomar för lifvet. En, som jag
bibehållit i tacksamt minne om än icke alltid följt, var: om du
har aldrig så brådtom, så lämna aldrig ifrån dig ett bref
eller något annat du skrifvit utan att förut hafva läst
igenom det. Han hade mycken metod i sina vanor.
Konsistoriedagarna kom han in till Upsala och plägade
på morgnarna, medan han väntade på besök, gå och
promenera med mig fram och tillbaka på golfvet, alltid
mycket noga, att jag skulle hålla jämna steg med honom.
Så berättade han en gång, att hans hushållerska i staden
hade kommit öfver »ett par alldeles utmärkta stora».....
Här kom en präst på uppvaktning, och jag drog mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
