Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flertalet af de så kallade ultraisterna, hvilka kämpade i
samma led som Järta. Också behöfde han aldrig affalla
från sina politiska grundsatser, utan kunde i bref till Geijer
om hans affall skrifva: "Också jag är liberal, troligen
djupare och allvarligare, än de flesta, som gifva sig namn
deraf, och ifrån det tänkesätt, som för fyratio år sedan
ådrog mig beskyllningen för jakobinism, erkänner jag icke
något väsendtligt affall".
I Odalmannen sökte Järta bland annat att stifta fred
och förbund mellan kämparne af den gamla och den nya
skolan i vitterheten, hvilka dittills hade fört den bittraste
strid emot hvarandra. "Stunden synes vara kommen",
yttrade han, "då man öfverskådande det förflutna kan, med
oförändrad sjelfständighet och utan att genom smicker göra
sin redlighet misstänkt, å ömse sidor erkänna felsteg, men
tillika medgifva hvarandra afsigter, hvilka hädanefter må
förena alla mot en gemensam fiende, mot det tidslynne,
som med stora steg framgår att härja nationens kultur och
ära"; tilläggande han slutligen: "Det är tid att Svenska
hjertan med känsla för det Sköna sluta sig tillsamman
att kämpa mot den inbrytande styggelsen. Skiljaktigt
skurna och beprydda uniformer må, om man så vill,
utmärka inom lägret veteranerna och den nya uppsättningen;
men hvarje fana med de Svenska färger vare helig, ehvad
hon, sliten, återkallar ärofulla minnen, eller, nyutvecklad,
väcker hoppets mod".
Sådana ord funno genklang, om än, att döma efter en
recension i Upsala-Tidningen, den nya skolan icke genast
syntes benägen att mottaga den framräckta handen från
en man, som väl stod den gamla skolan närmast, men som
i sjelfva verket så litet bekände någon vitter skola, att
han en gång förklarade: "Hvar fågel sjunger efter sin näbb,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
