Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ecnnr isä och äiti, dc Ungerska deremot anya och aiya o. 5. v? Det
kominer sig dera f att de fö höra dessa ord upprepas bittida cch sent afjföruldrar
och barnsköterskor, derföre lära de sig äfven att först efterhärma dem.
oeli sålunda kan h vilket ord som helst fä Hamn af barnspråk; i om man
ofta upprepar det i deras närvaro.
Ordet abba (appi) ingår i flcre språk, liksom] ordet/aafo, för att betecknrf
begreppet af ”Gud Fader”, der det, i sammansättning uicd andra ord,
förekom-mer — än i början — din i slutet af orden. Så t, ex. (i förening med ordet,
eller ordklassen, isä) heter ”Gud” abassi, pä Älokko-sprakct i Afrika, ocb (i
förening med ordet, eller ordklassen, ukko) beter ”Gud”, abkaiy på
Man-tsclmriska. Likaså tyckes ordet aba — i förening med ordklasserna aga
kukko) oeh deus (taivas) — bilda ordet abogdi, som på Mokobi spr. bet.
”f«ud”; och i sammansättning med ordklassen uro, eller herra, beter ”Gud”
ib be{ ri på Barea- oeh Itabbi på Schangaila spaken i Afrika; hvilka ords
genuina betydelse man, något så när, häraf kf»n sluta (jemf, Tidn. Suomi
lt>4fö N:o (i, p. 47).
Äfven Jupitcrs ursprungliga namn tyckes hafva varit job eller jop —
att sluta efter ett fragment af Nu mas Lag, deri det om honom beter’
"fulmina jobisj livilket sednare ord sedermera öfvergått till jovis. Sålunda
innc-bir äfven hans namn, ursprungligen, bemärkelsen af ”föder”, ehuru det
sedermera fått den bekanta slutändclsen ter, som ingår i ord stam mar ne pater,
maler, m. fl.
Nu en anmärkning. Om nu ordet abba kunde accepteras såsom
clt Gudanamn, hvarförc skulle det väl då icke äfven kunna duga
till all beteckna ett menniskonamn? Namnet Abel, bifdadt af ordet
appi eller abba, och slutstafvclsen el, livilket (liksom ordklassen alla,
dit det hörcr — se Suomi, 1. c. p. 41) betyder ”herre” (och hvaraf det
på Syriska och Judiska fått bemärkelsen af Gud) skulle således, cflcr
orden, beteckna ”Herr Fader’\ Och enligt samma derivalion synes
namnet, och ordet, Abraham vara tillkommet af trenne ord, nemligen af
abba, konsonanten r (rotbokstafven för klassen, uro, herra) och af
basen till ordklassen HimV, homo (jemf. Suomi 1. c.) samt skulle således,
efter en så beskaffad etymologi ungefär betyda ”herren men niskornas fader”.
Ikko.
Äfven Finska ordet Vkkö betyder “fader", dock icke ens egen, utan sa-»
väl fadrens som modrens fader (farfar, morfar) äfvensom i pil mänhet, eu
gammal ålderstigen “gubbe", eller en gräbårstnnn. Fordom, då man mera
aktade och vördade ålderdomen, innebar äfven detta ord, eller namn, en
betydelse af aktning och vödnad; men nuförtiden, då ungdomen ofta upphöjo»
pä ålderdomens bekostnad, som derigenom, i samma män nedsättes, så har
äfven detta ord, i begreppet, mycket förlorat af sin ursprungliga betydelse*.
Sä t. ex. benämnde Finnarnc fordom sin Gud till ukko, liksom hau nu
kallas till iså; och nägre hafva till och med af namnet ukko tillskapat dem
en egen gudomlighet. Äfven ännu säger inan om askan (pilkäinen)
**ukkoi-nen kuuluu*% “Gubben liöres“. Bcgagnadt såsom en vördnadsbetygclsc, eller
smekord, kallade hustrun sin man för ukko; liksom han, å sin sida, kallade henne
till akka; livilket sednare ord, i Finskan proföneradt till bemärkelsen af
“käring", tyckes i Lapp.skan ännu icke hafva förlorat sin genuina betydelse,,
der det betecknar ej blott hustru, utan äfven “farmor" och “mormor". —
IJtom Finska ordet akka, såsom en parallcl till ukkOi tyckes äfven ordet
eukko, "gumma hustru", vara ett appendix till dem båda, ägande samma
bas (hvilken ifrån hokstafven k stundom, i andra språk, öfvergår till g; cn
bokstaf, som kinnarne ej förena uttala) livarutom äfven orden ikä (alder)
ocli aika (tid, »tor, fullvuxen) såväl till sin bemärkelse som till sin
upprinnelse, äro med de förra nära beslägtade.
Aiimärkningsvärdt är det att Estniskan tycke* sakna hvardera dessa ord
(ukko och akkas ja att der icke ens synes förckotama 11 ägo t annat ord, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
