Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
balluco inträdde, helsade den gode presten vänligt på
honom och pekade på en plats vid sin sida.
— Se der ha vi ju den ryktbare mannen — sade
doña Perfecta hånfullt. — Jag kan inte begripa, att man
bryr sig om att göra så mycket väsen för en så
obetydlig menniska. Säg mig Caballuco, är det sant, att några
soldater i morgse gåfvo dig ett par örfilar?
— Mig! Mig! — sade centauren och reste sig
för-trytsamt, som om man dödligt förolämpat honom.
— Ja, så påstår man — fortsatte doña Perfecta. —
Är det inte sant? Jag trodde det, ty den som har så
liten stolthet i sig . . . Om soldaterna spottade på dig, så
skulle du anse det för en ära.
— Señora! — utropade Ramos häftigt. — Med all
den vördnad jag är skyldig er, som är min mor, ja mera
än min mor, min herrskarinna, min drottning. . . jag
säger, att med all den vördnad jag är skyldig den, jag
har att tacka för allt hvad jag eger och har . . . med all
den vördnad . . .
— Nåå? . . . Hvad är meningen med allt ditt långa tal?
— Jag menar, att med all den vördnad jag är
skyldig er, så får jag likväl säga, att det der om örfilarne
är en lögn — fortsatte han, i det han uttryckte sig med
svårighet. — Alla så lägga de sig i, hvad jag gör, om
jag kommer eller går, om jag står eller sitter. Och
hvarför? Jo derför att de vilja skjuta mig framför sig som
syndabock och få ett uppror i gång. Jag vet inte,
hvarför jag skulle besvära mig. Att trupperna kommit hit . . .
ja det är illa nog, men hvad vill man göra? Att man
afsatt alkalden, sekreteraren och domaren ... ja det är
också illa. Jag skulle önska, att ända till stenarne i
Or-bajosa reste sig, men jag har gifvit guvernören mitt ord,
och hitintills har jag aldrig . . .
Han ref sig i hufvudet, rynkade de barska
ögonbrynen och fortsatte med allt större osäkerhet:
— Man må tycka, att jag är rå, klumpig, okunnig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
