Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1209
Dunckel (s. 123): utgaf Predikn.r 1826; 1829 öfvers. af
Tholucks Die Lehre v. d. Sünde etc. och s. å. höll han såsom
ordförande i W. W. S. tal om påfven Leo X och hans tidehvarf.
Lamberg (ib.): genomgått Gustafsbergs barnhus.
Austrelius (s. 127): f. i Surteby? och namnet deraf
öfversättning?
NEontim (s. 137): genomsåg 1740 en sv. öfvers. af Brochmans
Et af syndaförderfvet såradt men af Guds ord tilfredsstäldt samvete,
gjord af C. Fr. Quistberg, Informator hos Commiss. Holst i Gbg.
Roempke (s. 140): höll på gymn. Oration på latinsk vers
de conviviis veterum. Vardt Informator hos landshöfd. Palmfelt i
Wenersberg, och sedan hos convojcommis. Selle i Gb., i Upsala hos
Trotzig, o. s. v. Reste utrikes 1746 med Wallenstråle (som vardt
cancelliråd). ”Ifrån den tiden visar sig R. lika ifrig mot
Svendenborgianismen, som trots någon”. Med anledning af denna rad har
blifvit erinradt, at S. ”leninar om R. den egendomliga uplysningen,
at han genast från början af rättegången visat sig”, som nämndes,
men at ”Protocollen lemna intet stöd för denna anklagelse, de visa
tvärtom, at R. på alla möjliga sätt sökte slippa ifrån att afgifva
sina vota”. Så erinrar hr prof. Sundelin i sitt nyligen i Upsala
utgifna arbete om ”Svedenborgianismens Historia i Sverige”. Hade
han händelsevis kommit at känna ”Några drag ur
Svedenborgianismens äldsta Historia”, en artikel, som genomlöpande nära två och ett
halft nummer af Svensk Kyrkotidning i Lund 1861, sidd. 283—320.
den der redogör för samma protocoller ur Götheborgs domcapitels
archiv, som hr Sundelin nu, så hade tiläfventyrs hans anmärkning,
åtminstone hans ”anklagelse”, mot oss uteblifvit. Ty först fråge
vi i all vördsamhet, huruvida, enär R:s sak, ”genast från början
afrättegången”, blifvit ett med Lambergs, så at de hade at dela
ljuft och ledt, det vi, kanske något starkare, än oss bort, ytrat
ofvan om R., vore en större ”egendomlighet”, än at Lamberg, som
tog R. i varmt försvar mot beskyllningen för svedenborgianism,
sjelf bevisligen varit denna benägen, men sadlade om, vi antaga
ändrad af öfvertygelse, när en skugga af irrlärighet hotade at kastas
på hans kräkla, at icke nämna om de andra, måhända blott med
undantag af Kullin, som synas i början gjort ett med Beyer och
Rosén, utan aning om ett latet anguis in herba? Jämför Herdam.
s. 168 och Sv. K. Tidn. s. 310 der Lamberg säger med anleduing
af Roséns insinuation om R:s synodaldisputation: ”en hvar lärer
finna, att denna beskyllning på en och samma gång mycket smakar
af malice mot Doctor Roempke och mig”. 2) Nästa sida ibm:
Beyer och Rosén hade fattat præsuls omdöme så, som hade han
sagt, at ”K. M. förklarat dem för kättare”. L. yrkade at de borde
afgifva tydliga ytranden. De öfriga consistoriales instämde, och
nu föreslog just d:r Roempke, at de borde först in genere tilfrågas,
”om de vilja med Svedenborgianismen fortfara eller dermed afstå 2”
Och nu drista vi fråga, om icke detta utlåtande af honom, som
eljest hälst undvek at ytra sig i denna sak, är egnadt at tilräckligt
motivera vår utsaga, utan at den behöfver stämplas som en
anklagelse, hur det för öfrigt må vara med ”egendomligheten”. Hvad
”anklagelsen” närmare vidkommer, hemställes, huruvida det skall
så kallas, at R. hyst benägenhet för svedenborgianismen; men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
