Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Nafverstad och Mo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626 Nafverstad.
1802. Magister i Greifsw. 1804. Prestv. s. å. Specimi.
nerade såsom sökande lärareplats i en Varfsskola, och
e. o. Bataljonsprest ib. 1805; ordinarie först 1816.
Commenderad ut med flottan 1809. 11. 13. fj. P. l. 1818
(s. å. som af W. biskop). Respondens 1822 och “prost“
(ett “tack för sist“? vide infra). † 1840.
Anklagades, mildt, af Roempke at hafva ingripit i dennes
ämbete uti varfsförsamlingen; fick därför förestälning och offentli
varning 1808. Var 1813 utsedd til Regementspastor vid
Amiralitetsförsamlingen, men Roempke yrkade sin rätt såsom sjelf p. l. och
fick behålla den. S. å. anmäld af Roempke för försummad
undervisning och examen i Amiralitetsskolan. ”Flera lefvande språk
talade han med lätthet”. Hade ”lycklig improvisationsgåfva”. Mindre
lycklig var han med sitt skriftställeri, då han 1811 utgaf ett arbete,
som ”ådrog honom enskilt ovänskap och allmän ovilja”, näml. mot
Jungs Förklaring öfver Uppenbarelseboken, eller egentligen mot
denna bibelbok sjelf. Det fanns dock knapt mer än en mening om
den egentlige författaren och at Geintschein blott lånat sin hand
och sitt namn åt C. F. af Wingårds polemiska product. ”Huru det
eljest hängde tilsammans med sjelfva författarskapet är outredt;
men nog lefva ännu de, som hafva sig den saken bekant”, skref
Holmberg 1842. Den lilla skriften gjorde på sin tid stort upseende.
Prosten Roempke förfrågade sig i Consistorio om Geintschein
numera kunde tjenstgöra som prest, och Consistorium svarade blott
at han ännu ej vore anklagad. P. Roos, en gammal prost i
Westerstad, skref Anmärkningar mot boken; men Geintschein visade, at
de voro ett machverk ur ett tyskt arbete. Sjelfva ärkebiskopen
blef förskräckt öfver denna kritik mot Jung, som af Ödmann kallas
”en ironiserad persiflage af försoningsläran”. Ödmann skrifver (se
De la Gard. arch. XIII: 60): ”jag blef verkligen rådfrågad af kyrkans
främsta hufvud, hvad man dervid skulle göra Jag svarade: ’ingenting.
Boken skall sjelfdö’”. Det skedde. Jag har aldrig hört någon tala
om henne, sedan första blixten försvann”. Emellertid lästes hon
ännu 20 år därefter i smyg af en del gymnasiiungdom i Ghbg.
Geintschein utgaf ock en skrift: ”Jesu gudom bevisad mot
Neologerna”. Var det för at uprätta sina genom förstnämnda arbete
sjunkna actier? Nafverstadsfolket ansågs fordom (före Geintscheins
ditkomst?) för det råaste i Bohus län och kallades gemenligen
”ochristna Bullingar” (enligt intyg af Dr Edv. Ström). Sjelf
upgaf Geintschein, at han sökte ”civilisera” dem därmed at han införde
sådana lekar ibland dem, som ansågos därtil kunna bidraga.
”Bildningens apostel i Bullaren”, kallas han af Holmberg. Otr Delins
omdöme om Holmberg sjelf sid. 444). — Gift (1814) m. Johanna
Maria Svanberg, dotter af bagaren J. Sv. i Gbg; hon dog 18836.
Fyra barn: Wilh. Theodor, militär; Richard Julius, brukselev; och
2 ogifta döttrar. Skrifter: se ofvan.
M. Carl August Landberg, född i Uddevalla 1802,
köpmansson. Til Lund 1822. Magister 29 och prestv.
s. å. Lärare vid Gustafsbergs barnhus. P. l. 1841 (tiltr. 43);
“prost“ 1850; prost 1863—66. Död 1871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
