Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Lundby, Skallsjö, Lerum, etc. (Wätle härad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 Lnndby.
beklagade sig däröfver för mig, men jag har bedt dem sjelfva beifra
ingreppen i deras eget, icke mitt, område. Nu är han i Frillesås.
Consistorium har alltid hållit honom kort, aldrig upfört honom på
Förslag, icke ens gifvit honom pastoralvård, hvaröfver han nu i
synnerhet förgrymmas. I det musikaliska upträdet (se sid. 465. 6.)
härstädes i Våras hade han del, då han hemligt besökt Göthebor
utan at vara hos mig. Han behöfver näpsas. Därtil var ock
tilfälle, då han processade med prosten Roempke. Han fick allvarsam
föreställning i Consistorium; men den rara Götha Hofrätt, där han
har en svåger Assessor rentvättade honom”. Svågern, J. H.
Backman, var dock en högst samvetsgrann och ansedd jurist, sist
justitieråd. ”Unga prester göra hvad de vilja, t. ex. icke
communicera döende, bruka en i Handboken oerhörd förbannelseformel (sic)
i Treenighetens namn med nattvardsgäster o. s. v. Handlingarne
vid Underrätterna äro tryckta. Jag ber dig läsa denna smörja,
för at få begrepp om denne Fakir. Jag är icke hämndgirig. Önskar
hjertligen, at den unge mannen måtte stadga sig. Men dertil
fordras tukt. Är något aromatiskt i honom, måste det utpressas
genom tryckning. Sjelf icke Hierarch (?), vill jag minst, at pojkar
skola spela Banzer eller nutidens catholska missionärer”. — 1826
mottog T. den af kungen stadfästade varningen, den af W. gaf i
en lång väl mediterad föreläsning om Nit, och at ”det icke höfves
christna prester at inbilla allmänheten at man har undergörande
gåfvor . . och farligt är det at tro sig vara inspirerad”. Han
piåmindes om Döparens ord: mig bör aftaga, o. s. v. ÄÅret därpå
skrifver af W.: ”Domcapitlet har dömt svärmaren til 6 månaders
suspension, men jag med 2 Lectorer til afsättning”. Samma år var
denne ”svärmaren” anklagad (af J. Danielsson) för messfall, hvilket
skyllades på lifsfarliga broar vintertid; för skogshygge å
comministersbostället, m. m. Arrenderade dels Sibbarps pastorat, dels
Fjärås comministratur; men det beviljas ej af DC:t. Ett annat år
dömd til 2 års suspension. Endera gången för det han fått det
infallet at gifva sig sjelf nattvarden, åberopande några gamla
theologers Betänkande för nödfall. Och i sitt försvar insinuerade han,
at framlidne prosten Arfvidsson skulle gjort detsamma, hvarvid
Tranæus erinrar om 15. domarereglan, at ”osedher bör ingen
hjelpa”. Vidare, at han skall gjort sig skyldig til ett
häpnadsväckande misbruk af nyckelämbetet, til förgripliga domar dels mot
andra lärare, särdeles Hoof, dels andras skrifter, ej blott ”Hoofens
lögnareskrifter och Sions Sånger” (T:s uttryck), utan ock sjelfva
Lindbloms Cateches; hvarvid ock ”den förbannade Lars i Korslid”
fått sin beskärda del; til domqval och det mot sjelfva kungens
dom; til falsk tiondesättning m. m. (se Stiftstidn. 1832 och 36).
r 1829 klagar han, utesluten från Romeled, och yrkar, at alla,
utom Wadström, må förklaras jäfvige såsom stälde under åtal långt
för detta (af brodren Lars). Särdeles vänder han sig mot Traneus,
som då i ett varmt anförande til K. Mj:t försvarar sig mot
beskyllningen för personlig ovilja och insinuerar det ringa värdet af
hans licentiatur gent emot Ahlman, hvilken ”värderade academiske
lärare han ådragit en oförtjent förebråelse af Cancellären . . men
A. vunnit hos K. Mj:t uprättelse”, och: ”jag tror, at hvar och en,
som sett obetydligheten af T:s candidatdissertation, skall godkänna
mitt tvifvel”. I rättegångsmålet 1830 är bland anmärkningarne ej
mindre än 4 för starkt bruk af helveteshot. Äret därpå medgifves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
