Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pastores, Comministri och Skolmän - Götheborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 Göteborg.
1741. Catechet i Gbg 1748 och Commin. 1753. Känd
för nit och skarpt allvar, och har utgifvit några
predikningar, af hvilka en fick en viss polemisk märkvärdighet.
Dog 1769.
(Han var, consanguineus med den J. A. Schånberg, som var
jur. Stud. 1762, och son af Ol. S. rentmästare i Halland). Dedicerar
(1737) til J. Benzelius och lyckönskas af Jonas Bökman: . ..
Onyfítigt de med gräl sig bry, som vilja städs bli gåssar . . . men
ädelt hjernebrått I vist ha rätta värdet giedt: Dy har ock til sin
värda son Fru Pallas Er utsedt”.
Utgaf 1748 en predikan på 16 ”Sundag” e. Trin. om ”En
evangelisk spegel, som i 3:ne bilder utvisar menniskans
treggehanda tilstånd: 1. dess eländes tilstånd genom synden (i den döda
ynglingen och gråtande modren; Naemi förvandladt til Mara, Nain
til Bochim); 2. uprättelsestilstånd genom nåden; 3.
härlighetstilstånd genom upståndelsen (se den upväckte ynglingen och det
lofsjungande folket). Predikan är biblisk och hjertlig; dedicerad
til handlanden Magn. Wetterqvist och dess maka madame Maria
Båthman, som bekostat tryckningen. En 1757 hållen predikan på
Fastlagssöndag lät han trycka året därpå: ”En saliggörande
kunskap om rättfärdighetens sol Christo Jesu såsom stadd i sin
blodröda nedergång at förvärfva evinnerligt lif”. I denna såväl som
i en annan hade han farit ut mot comedier etc. på ett sätt, som
framkallade anklagelse, hvadan han i predikningar därefter
klagade öfver förföljelser och bad församlingen om beskydd. Detta
togo anklagarne såsom uppmaning til ”upror”. Han försvarar sig
bibliskt. De säga, at han i sin fastlagspredikan kommit med ett
”Nachspel” och upmanat folket hysa samma tankar om deras
”oskyldigaste föremål och nöjen samt upresa menigheten til deltagande
i detta blinda öfverdåd och raserij”. Hon blef ogillad i Gbgs
Domcapitel; och han lät då censurera henne i Lund, likasom O. Ekebom
sin prestmötsafhandling. Detta förtröt sagda myndighet, och bref
afgick till Consist:m Academicum med förfrågan, huru th. Professor
Wåhlin kunnat åtaga sig censuren af ett arbete från främmande
Stift. Predikan hade, hette det, alltför skarpt ”tracterat det ämnet
om Comoedien”, och de herrar i Gbg, som upfört den och känt sig
träffade, kunde ej lemna det opåtalt. Wåhlin försvarade sin åtgärd,
och Gadelius, förekallad, var icke heller svarslös; men biskop
Wallin förmanar honom at hädanefter ”afhålla sig från alla uttryck,
som på något sätt kunde vara anstötliga”. At ett sådant råd, om
det kunde följas, innebure afbrytandet af all chr. predikans udd,
kunde denne hans högvördighet förmodligen ej inse. Af denna
strid föddes mellertid en ny, i det tyska pastorn Mäller inlade en
ganska utförlig protest mot inquisitionen i den gadgliska bokaffären,
och härigenom kom det mellan honom och biskopen, häftiga båda,
til explicationer, som slutligen förde målet ända til konungathronen.
En annan strid upkom 1760 mellan Gadelius å ena och katecheten
Gädda samt C. M. Montin å andra sidan med process rörande
fördelning af ämbetsförrättningar. Gäddas förklaring vore ”för
mycket kryddad med gamle Adams orena salt”, påstod Gadelius.
Han har oöck utgifvit: Vår Herras Jesu Christi Lidandes FHistoria,
såsom den yppersta bok för syndare til saligheten, uti predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
