Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lectorer - F. Filosofie Lectorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Filos. Lectorer.
Dubb och ÇC. F. af W., några andra at förtiga. — År 1815 tilträdde
han Stora Åby. I fråga om Episcopatet visade han en så sällsynt
oegennytta och flärdlöshet, at det väl är ett karaktärsdrag at tåga
vara på. Ty han var så starkt i fråga at blifva utnämnd, at det
kanske endast förebygdes genom hans egen afsägelse, om än cj af
förslagsrummet, såsom ock blifvit påstådt, så dock af förmånen at
ifrågasättas til utnämningen, en förmån, som han uttryckligen
afstod åt ”sin vän” Wingård, såsom denne ock ifrigt hos honom
anhållit om; och det höll hårdt hos den höge slägtingen Matthias
Rosenblad at vilfara hans önskan, hälst denne hade åtskilligt at
invända mot W:s ”rättrogenhet” äfven in politicis, och måhända
jämväl mot hans ungdom. Rosén var redan införlifvad och
införlifvade sig alltmer med sitt prästakall. Om nattvardsbarnens
undervisning lade han sig med förkärlek vinning, och i ett bref därom
af 1815 ytrar han: ”Det himmelska manna til evinnerligt lif, det
kan, då det med ödmjukhet och kärlek bjudes, ej annat än styrka
äfven den, som bjuder”. Han ”läste alltid sin förut skrifna och
inlärda predikan utantil”, och hade sannolikt gjort så, äfven om den
svaga synen nu ej nödgat därtil. För reformationsfesten 1817 i
Åby skref han ord til duetten i Mozarts Titus, och skrifver därhos:
”jag sade i predikan, at Luthers hufvudförtjenst består däri, at han
ore et opere sade: här är Guds ord, vakten eder at gå därifrån”.
Til den husliga ordningen hörde, at han gick tidigt up och klockan
8 samlades kring honom barnen, som upläste hvar sin bön.
Söndags aftnarne förklarade han dagens text för de sina och sitt
husfolk. Underviste sjelf sina barn tils de blefvo studenter etc. och
förböd sönerna at taga condition, för at icke vara til hinders för
mindre bemedlade. I sitt hus och äfven i sin undervisning uptog
han flera fattiga barn, som visade goda intellectuella anlag, både
gossar och flickor. Bland dem, han understödde och undetrvisade,
var Vinc. Lundberg, sedan Lifmedicus. Den enda gång han med
stränghet utkräfde sina jura stolæ, var då likstol skulle erläggas
efter en af honom uptagen flickas fader; men det skedde för at
afsätta summan til hennes förmån och at förrenta tils hon blefve
gift, såsom ock skedde. För öfrigt var han allt annat än nogräknad
med dylika ”jura”, och hans oegennyttighet öfvergick bland
församlingsboarne til ett ordspråk. Då hos efterträdaren en torpare
anmälde ett barns födelse och på frågan om afgiften fick svaret:
du kan ge detsamma, som sal. doctorn brukade få, måste detta
uprepas flera gånger, då mannen ej ville ut med vare sig penningar
eller hvad som låg honom på hjertat, tils denne ändtligen ytrade:
”ja, vid sådana tilfällen brukade alltid doctorn ge oss ett par
riksdaler”. Praktisk i prestgårdsskötseln var han icke, men hustrun
desto mer. En dag mötte han en dräng med ett par oxar, och
inlät sig med honom i samtal frågande hvems de voro, då
drängen svarade: ”jo, de äro herr doctorinnans”. Sannolikt var det
åter svagsyntheten, som hindrade honom at känna sin egen eller
”doctorinnans” dräng. Annat besked fick icke heller Tegnér, som
vid ett besök i Åby sporde honom, huru många tunnor han
skördade, huru många creatur han födde o. s. v. ty svaret blef: ”fråga
min hustru”. Däremot uttryckte han då eller sedermera (ovisst
hvilketdera) sin förundran öfver slika spörsmål: ”jag hade väntat
at biskop T. skulle välja bättre samtalsämne”, än detta, som väl
ändå är det ej osedvanligaste bland ämbetsbröder. Vid sin döds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
