Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer än 3,000 dlr s:mt, då likväl nämda kassa redan efter
1744 års bokslut bort ega en behållning af mer än 60,000
dlr s:mt i redbart mynt; och de ansågo sådant bevisa, att
stadens medel många år varit uti private händer. Då
stadens publike och angelägnaste byggnader samtidigt
blifvit eftersatta och förfallit samt hamnarne, i trots af det
angående deras uppmuddring med stadskassören Kollinius
afslutade kontrakt, som genom deri innehållna vilkor kostat
staden otroliga penningar, uppfylts och inom kort hotade
att blifva obrukbara, funno de sig ega många skäl, på
grund af hvilka de hos K. M:t i underdånighet anhålla,
att magistraten måtte åläggas göra redo för sin förvaltning
inför en kongl. kommission. — Man finner, att deputerade
känt sig beslutne att våga det yttersta!
Fullmägtige för Göteborg voro vid 1746 års riksdag,
justitieborgmästaren Paul Ekerman och handelsmannen
Sandberg. Den 29 September 1746 träffar dem
borgerskapets, den 2 påföljande Oktober magistratens bref. I
det senare hemställes till dem, att de, intill dess
borgerskapets postulater hunnit af magistraten genomses och
nödige påminnelser dervid uppsättas och afsändas,
behagade innehålla med deras uppsättande och
inlefvererande. Nu hade likväl ständerna faststält, att alla
ansökningar borde vara inlemnade inom den 15 Oktober.
Ekerman och Sandberg framträda derför i borgareståndets
plenum den 2 Oktober, omtala förhållandet med de båda
brefven och begära besked, huru de skola tillvägagå;
borgerskapets postulater äro så vidlyftiga, att de
omöjligen hinna ”formeligen” uppsättas och ingifvas inom
förelagda tiden, helst om fullmägtige derjemte skola invänta
magistratens påminnelser deremot.
En del af ståndets ledamöter ansåg ståndet icke böra
”melera sig deruti”, då det ankomme på fullmägtige sjelfve
att i saken besluta sig; men rådmannen Faggot,
riksdagsman för Stockholm, hyste en annan mening. ”Då i
riksdagsmannafullmagterna”, yttrade han, ”för städernas
representanter står, att N. N. skall sig beflita, att till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
