Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles förbjuden. Drake, alltid vaksam, bildade, så fort
de införda lagren hunnit förbrukas, ett bolag för
uppförande af ett tegelbruk på den s. k. Ranängen, erhöll, i
trots af magistratens motstånd, tillåtelse att bringa
företaget till stånd och började ofördröjligen tillverkningen.
Men antingen det med staden jemnåriga och sedan 1629[1]
jemväl staden tillhöriga ”gamla tegelbruket”, hvilket under
arrende innehades af magistraten[2], sålde sin tillverkning
för billigare pris än ”nya tegelbruket” förmådde, eller för
att hämnas på magistraten för dess försök att hindra hans
företag eller af något annat skäl — nog af, Drake och
hans bolagsmän ingingo till landshöfdingen, baron Bengt
Ribbing med ett tillkännagifvande, att de för sin del voro
benägne att för gamla tegelbruket betala dubbelt så högt
arrende som magistraten; hvadan och då de icke kunde
förstå, att magistraten egde, med åsidosättande af stadens
fördel, till sin enskilda nytta använda dennas och
borgerskapets egendom, — gamla tegelbruket och stadens ängar
— de yrkade, att brukningen af desamma måtte genom
auktion till den högst bjudande upplåtas.
Landshöfdingen, baron Ribbing, som högeligen
förtörnats på magistraten för dess djerfhet att våga
öfverklaga den resolution, genom hvilken han meddelat Drake
tillstånd att anlägga nya tegelbruket[3] — förständigade
magistraten, att dels öfver Drakes skrift höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
