- Project Runeberg -  Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren /
372

(1877) [MARC] Author: August Wilhelm Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dessa taggar, hvilka likasom hos det förutnämda exemplaret ligga
bakåtrigtade. Hudfenan ofvan och nedan om stjertroten når ock
något längre fram. Muskulaturen uti stjertroten är mer utbildad,
men chorda dorsalis är likväl hos detta exemplar lika beskaffad
som hos det föregående. Bröstfenorna särdeles små. Bf. ytterst
liten. Dess tagg når knappast öfver kroppens yta.

Ett exemplar på 13 millim. längd liknar det förra, men är
något mer utveckladt. Chorda dorsalis står kvar mellan stjertfenans
strålar, men samma chordas förlopp snedt upp i stjertroten vore
otydlig, ifall man ej förut kände detta förlopp. Nu låter det tydligt
observera sig.

På ett exemplar af 17 millim. längd står chorda dorsalis
äfven kvar mellan stjertfenans strålar, men når ej fullt så långt ut
på den öfversta strålen. Arten är uti detta stadium fullt typisk,
om än både rygg- och bukfentaggarna äfven relativt bli längre vid
en mer framskriden ålder. Den andra ryggtaggen når dock nu till
roten af den sammanhängande ryggfenan; den l:sta når öfver roten
af den andra; och bukfen-taggen är lika med ögats halfva diameter.

Men fiskens stjertfena är äfven hos det 17 millim. långa
exemplaret Jieterocerh; och, då vid en noggrannare räkning af
stjertfenans strålar hos fiskar i allmänhet, man efter regeln får en mer
ofvan än neclan, ligger den tanken nära till hands, att det är den
kvarstående chorda dorsalis som på så sätt förhöjer antalet ofvantill.
I alla hänseenden är förhållandet värdt att närmare efterses.

Storspiggen uppnår hos oss stundom en längd af 80 millim.

Ett patologiskt fenomen hos ett utbildadt individ utaf arten
iakttog jag vid Strömstad den 3 Augusti 1865. Bland andra
Stor-spiggar sågs nemligen ett exemplar under normal rörelse simma
jemte de öfriga, änskönt detta hade en stor, hvitaktig kula på
ryggen, liknande en ärt. Jag lyckades fånga detta exemplar med
tillhjelp af en utaf mig konstruerad stöthåf, som sällan förfelar
sitt mål. En afbildning öfver exemplaret finnes på tafl. 1, fig. 1,
en half gång fÖrstoradt. Nedanstående anteckningar äro förtjenta
att återgifvas: Hela rommassan är omsluten af en fint
svartpigmen-terad hinna, hvilken utgöres utaf den i högsta grad utspända
rygghuden. En bristning har måhända åstadkommits, genom ett hett
utaf någon fiende, mellan andra och tredje ryggtaggarna.
Romklasen håller i hredd 11 millim., eller mer än i höjd; lutar något
åt höger, på hvilken sida bristningen tydligt varit starkare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbgfauna/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free