Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gator, vägar och planteringar. Av W. HUGGERT och K. E. WALLMAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hand vägen från Reberget till Gammalstadsbro (Ånäsvägen). För övrigt
bekostade staden underhållet av vägen från södra landsvägen till Underås
bro (örgrytevägen) ävensom halva underhållet å själva bron. Underhållet
av stadens vägar utlystes i allmänhet på entreprenad för ett eller flera år åt
gången.
Stadens landsvägar saknade under 1600-talet oeh första hälften av
1700-talet helt och hållet dränering, varför vägarna vid regnig väderlek voro
nära nog omöjliga att befara. Först vid mitten av 1700-talet beslöto
borger-skapets äldste, »at wägarne skulle blifwa med nödiga aflopsdiken försedda».
Förutom årliga underhållet och mindre reparationer tillkommo tidvis
mera genomgripande förbättringar av landsvägarna. Sålunda beslöts 1765,
att Stora landsvägen utom Carls port mellan Fällebommen och Stigbergsliden
skulle »fyllas med ballast af Singel, så at den docerar ifrån kanten närmast
åt älfwen til den kanten, som stöter mot bergen, och at diken wid denna sidan
om wägen skola göras stora och djupa».
Av det utlåtande över vägarnas beskaffenhet, som lämnades av
borgerska-pets äldste den 3 augusti 1775, framgår, att alla av staden vid denna tid
underhållna vägar voro bra, men att alla de av kronan underhållna, nämligen
de från stadens portar till fällebommarna, liksom ofta förut voro ganska
bristfälliga och tarvade skyndsam reparation. År 1779 göres påminnelse hos
Konungens Befallningshavande om vägstycket inom staden ifrån lasarettet
till Carls port, vilket det tillkomme kronan att iståndsätta. År 1786 beslöts
emellertid att reparera vägen vid Carls port på stadens bekostnad, då man
inte kunde vänta, tills kronan gjorde det.
De flesta av stadens landsvägar voro i slutet på 1700-talet endast grusade
eller försedda med ett enklare bärlager av singel. Strax utanför
fästningsverken voro dock några vägar stensatta med kullersten.
Som i det föregående nämnts, hade borgarne inne i staden skyldighet att
hålla gatan i stånd var och en framför sitt hus, då däremot vägarna utanför
staden underhöllos av allmänna medel. Beträffande vägunderhållet
beslutade magistraten att göra ändring, då den år 1795 bestämde, att husägarna
utom Drottningporten (d. v. s. på Stampen) skulle stensätta på sin sida och
underhålla hälften av utmed tomterna gående allmänna vägar. Besvär
häröver hos landshövdingen lät icke vänta på sig. Borgerskapets äldste,
vilkas yttrande i följd av besvären av magistraten infordrades, ansågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
