Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs stads uppkomst, område och indelning samt utveckling i demografiskt hänseende. Av WERNER GÖRANSSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stadens första bebyggare utgjordes, utom av svenskar, som på
konungens befallning eller av annan anledning inflyttat från de förutvarande
städerna Nylöse och hisingska Göteborg, till stor del av från främmande land
inflyttade personer, framför allt holländare, men även skottar och tyskar
samt ett mindre antal engelsmän, som Gustav II Adolf låtit inbjuda till
bosättning i den nya staden.
De inflyttade utlänningarna representerade vitt skilda samhällslager och
olika medborgerlig valör. Flertalet voro till yrket köpmän och
hantverkare, men även en del holländska bönder sökte sig väg hit. Stora delar
av stadens jordar styckades i s. k. landerier, som utarrenderades
företrädesvis åt dessa bönder mot att de skulle förse staden med lantmannaproduk-
ter. Dessa landerier kommo emellertid under 1600-talets lopp till större
delen att besittas av stadens förnämligare borgare, magistratspersoner o. a.,
som ofta mot en mycket låg arrendesumma innehade desamma på
»evär-derlig tid», d. v. s. så länge arvingar funnos, och blevo först under
1900-talet av staden inlösta mot stora summor.
Om själva förloppet av inflyttningen svävar man ännu i stor
okunnighet. Att holländarnas inflyttning tagit sin början och sannolikt
väsentligen ägt rum 1621 torde emellertid vara säkert, även om till en början icke
kan spåras någon vidare fart i byggnadsverksamheten. Omkring mitten
av år 1621 synes nämligen endast tre eller fyra hus ha varit uppförda. Flera
direkta åtgärder för den nya stadens uppkomst och utveckling, i förening
med dess för handels- och sjöfartsrörelse högst fördelaktiga läge verkade
emellertid utan tvivel därhän, att Göteborg inom kort, eller redan under
Gustav Adolfs tid, uppnådde en för svenska städer mindre vanlig utveckling.
Man har uppskattat inflyttningen (inkl. dem, som kvarvarit från det
hisingska Göteborg) till omkring 200 borgare (familjer), vilket torde motsvara
en folkmängd av c: a 500 personer, en för dåtida förhållanden ingalunda
föraktlig siffra, om man tar i betraktande, att t. ex. i Söderköping år 1571
— Sveriges dåvarande näst största stad — antalet borgare uppgives till
140; Norrköping har vid samma tidpunkt att uppvisa 57, Skövde 51 och
Skara endast 24 borgare.
Stadens utveckling synes sålunda till en början gått raskt framåt. För
fastställande av invånarantalet under 1620-talet äger man ej nödigt
källmaterial, i det mantals- och skattelängder felas och kyrkoböcker endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
