Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 269
Brev följer. Punktum! Ofta sparar frän till och med
in på underskriften, och om sedan ett brev verkligen
’följer, så är det alltid till er- men aldrig till mig!
— Den stackars gossen!
Den gamle herrn log skalkaktiga
Josefine slog hastigt ned ögonen och sade:
— Brevet var från herr von Hattenheim.
— Så? Och vad vill då vår käre Reimar?
— Det skulle egentligen bli er dessert, sade den unga
flickan leende, sedan ni haft er lilla lur. Men då den
icke tyckes vilja komma, så behöver jag icke längre
gömma på min överraskning!
Ministern klappade ömt hennes huvud.
— Där ser man hur jag, stackars gamle man, bih*
behandlad! sade han skämtande.
— Här är Hattenheims brev, sade Josefine muntert
i det hon tog fram brevet ur sin ficka för att högt
uppläsa det:
»Min nådigaste fröken!
Ni trodde kanske att ni för en tid var befriad
från den gode gamle Hattenheim? Bedräglig villa! När
dessa rader hinna er, har ni nätt och jämt tid att
Öppna fönstren i gästrummet och göra er förtrogen med
den tanken, att mitt besök, som ett Damokles-svärd,
svävar över ert huvud! Jag har för avsikt att lömskt
överfalla det kära Lehrbach, som jag tog avsked av för
knappt åtta dagar sedan. Motivet till denna gärning
är ett brev från Giinther, som skriver, att hans ferier
börja de närmaste dagarna och ber mig förbereda alla
på hans ankomst till Lehrbach. Hav därför den
godheten, min värdigaste fröken, att i ett passande
ögonblick delgiva hans excellens detta glädjebudskap. Jag
skriver försiktigtvis till er, emedan jag på åtta dagar
icke har haft någon underrättelse om min dyre, faderlige
väns befinnande. Även ber jag ödmjukt att vagn och
hästar möta vid stationen. Med vördnad och
tillgivenhet er ödmjuke
Rf y. Hattenteim.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
