Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 NATALY VON ESGHSTPxUTH
vilka ni utmärkte mig, allt det gällde ingen annan, det
gällde mig! Och förbarma dig därför över min
förtvivlan och mitt förspillda liv, Josefine, låt mig vara
i den ljuva tron på din kärlek utan vilken jag icke
kan uthärda att leva. Hav medlidande med en man,
som nedtynges a V en otyglad zigenarviidhets
förbannelse och vilkens liv endast har en enda glödande röd
kärleksros med berusande doft, och betänk att hans
själ skall förblöda om kalken utan förbarmande
krossas! Vad en människa kan våga och offra för sin
kärleks skull, det har jag gjort! Jag har gjort den till
inbegreppet i mitt liv och blir en tiggare om jag måste
förlora den! Josefine, låt mig icke — så nära målet
gå till spillo! Säg att du endast narrade mig då du
ville låta mig tro att en annan har skördat den sådd
som jag med mitt samvetes lugn, med den högsta
insats en man kan våga har sått!
Det låg ett obeskrivligt uttryck i hans färglösa
ansikte då han stirrade upp på Josefine liksom en
brottsling, som väntar sin dom. D’Ouchy hade sjunkit på knä
framför henne ’och vred sig i förtvivlan.
En namnlös smärta intog den unga flickan; hon
lade sin lilla darrande hand på hans huvud.
— Må Gud förlåta mig vad jag omedvetet har
syndat mot er, Léon, sade hon vekt och sorgset, och
må han återskänka er den frid som jag, utan att ana
det, har berövat er. På mina knän skall jag bedja
därom för bådas vår välfärd! Mitt uppriktigaste
deltagande för er motgång, mina bästa önskningar för er
framtida lycka ägnar jag er av allt mitt hjärta, mera
kan jag icke giva er, baron d’Ouchy. Ty den kärlek ni
fordrar har tillhört en annan ända sedan det första
ögonblick jag lärde förstå begreppet kärlek, och den skall
tillhöra honom till det sista slag mitt hjärta slår!
Baron d’Ouchy reste sig upp; med glödande
blickar stirrade han på henne. Vild och alldeles utom
sig av sjudande passion ryckte han henne till sig.
— Ve dig och mig om detta är sanning, väste
han. Du vet icke, kvinna, vad jag har gjort för dig!
Giv mig tillbaka min själ som jag förpantade, betala
mig med kyssar mina judaspenningar, och han lutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
