Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSLISA 183
blick bredvid prinsessan Sylvia. Därefter prins Detlef
och hovets damer allt efter deras rang. På en soffa
vid sidan av estraden sutto de medverkande; och främst
Ilse, Josefine, Lehrbach, Hattenheim och hovs
tallmästarens son — de segrande i kappridningen.
Baron d’Ouchy spelade utomordentligt och grevinnan
Ange ackompagnerade honom mästerligt, det var ett
troilregn av glöd och gnistor som den unge diplomatens
fiol kastade ut över de lyssnande åhörarna, och
Josefi-nes blick hängde som förhäxad vid det bleka ansiktet,
vars demoniska ögon flammade mera passionerat än
någonsin under de mörka ögonbrynen.
— Mycket intressant! Han ser alldeles superb ut
i afton l viskade Aosta till sin granne; baronen är en
född konstnär, och man tänker ovillkorligt på Paganinis
hemlighetsfulla trollmakt Över kvinnohjärtan.
Hertiginnan-modern gav tecken till en livlig
applåd, men d’Ouchys ridderliga bugning förstod att ställa
Ange i främsta rummet.
Detlef mönstrade henne med nylikna Ögon. Den
kalla skönheten glödde som en ros och hennes hand
darrade på diplomatens arm då han förde henne
tillbaka till hennes plats.
Sedan trädde grevinnan Aosta fram till flygeln vid
Lehrbachs arm och briljerade med Chopin. Även hon
skördade rikligt bifall, prins Detlef ropade till och med
mycket högljutt: »Bravo!»
Därpå reste sig prinsessan Sylvia, tog sin broders
arm och steg upp på estraden. Hon var mycket ogenerad
och pratade och skrattade alltjämt med publiken.
Kapellmästaren, en smärt, ganska distingerad herre, som
redan komponerat åtskilligt, räckte henne med en djup
bugning noterna och tog sedan plats vid instrumentet
för att ackompagnera.
Sylvia vände sig till sidosoffan och vinkade åt baron
d’Ouchy med notbiadet:
— Er tribut betalas först, d’Ouchy, emedan ni
avgjort har haft den bästa smaken!
Attachén bugade sig smickrad, de andra fnissade,
och Ils© gav sin grann© Lehrbach en ogenerad stöt
med armbågen. Sedan gav hennes höghet
kapellmästaren ett tecken och började sjunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
