Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 179
Hon tackade honom i sina skyddslingars namn för
hans godhet och sade att han förtjänade mycken
tacksamhet av de små! Då såg han på henne med en
sällsamt lysande blick och skakade huvudet.
— Jag skulle mer tycka om att förvärva er
tillfredsställelse! sade han.
Hattenheim hörde det fastän han var ivrigt
sysselsatt med att arrangera ett lotterispel till de små
gästernas ära. Han smålog stilla för sig själv och
lade ett stort marsipanhjärta på vinsttallrikeii.
Med rörande tålamod förstod han att hålla de
små skrikhalsarna i styr, då de tyckte mera om att
genast plocka till sig sötsakerna än att sitta Vid spelet.
Då Henrik kom in med. en stor tårta blev han
mottagen med stormande glädje, och en aV de små
gossarne kände sig så rörd att han ropade till betjänten
att sätta sig på en ledig plats bredvid greve Giinther
»för att också få smaka på den sköna kakan».
Grevinnan Lattdorf, som just kommit in för att
titta på sällskapet, kunde icke låta bli att storskratta, och
Lehrbach, Hattenheim och da båda unga damerna
instämde. Men Henrik drog sig. med mycket förolämpat
utseende tillbaka så fort som möjligt.
Följande eftermiddag kom greVe Gunther
verkligen med två präktiga slädar och tog sina jublande
skyddslingar »ombord». I första släden åkte han,
Josefine och fyra linhuvuden tätt sammanpackade, i den
efterföljande Ange, Gretchen, Hattenheim, rimmaren och
en liten en mellan Friedel och hans syster.
Gtinther hade mycket roligt. Ju mera högljutt
»landsplågan» gav luft åt sin vilda glädje, och ju flera
förvånade ansikten som stirrade på dem, desto mer
animerade han sina lätt hänryckta gäster genom att
kasta karameller på dem.
Två gånger for han förbi vänstra slottsflygeln och
hälsade skrattande upp till prinsessan Sylvia, som slog
ihop händerna av förvåning.
Den dagen var han åter befalld till diné på hovet,
och man bestormande honom med frågor angående
denna originella slädtur. Prinsessan Sylvia skrattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
