Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 11
herr son samtidigt och frivilligt inburade i Lehrbachs
fängelsehålor för en tid av fyra veckor? Och över
Hattenkeims friska anlete flög ett förnöjt småleende.
— Fängelsehålor passar bra! sade Giinther
skrattande, men »frivilligt» är ett misstag, Tjocker! Min
beredvillighet var tvungen, och min fader? Jå, vet du,
de årliga räntorna äro riktigt infama tyranner, de ruska
till och med upp en ’excellens ur hans liknöjdhet.
Vårt arrendekontrakt var tilländalupet och nya sådana
förutsätta en noga kännedom om sakernas ställning;
e r g o hette det: Till häst l Men den gamle herren
till Lehrbach var rädd för ensamheten och därmed
förbunden tråkighet, varför han kommenderade sin son
Gunther till personlig tjänstgöring. Och då denne
anade olycka och oväder sörjde han i tid för en
åskledare, vilken nu travar framför honom, bred och
välfödd — bliv ej ond, käre Hattenheim! Denna
nödvändiga artikel är du!
Vid de sista orden styrde greve Gunther sin
guld-fux, g o l d e n d r e a m, till sin väns sida, då nu
vägen åter låg fri och bred framför dem.
Med en nästan öm blick såg Reimar von
Hattenheim på sin vackre kamrat, vilkens muntra skratt, även
om det gällde hans egen person, hade blivit solskenet
i hans ensliga liv.
De båda unga männen voro vid samma regemente
och voro även en smula släkt med varandra.
Hattenheim, som tidigt blivit föräldralös och måst lita på
sig själv, var stilla och anspråkslös och hade endast
mycket långsamt, men desto säkrare, blivit Lehrbachs
vän. . De voro fullkomliga motsatser; Lehrbach,
bortskämd och något ytligt anlagd, var egoistisk och
beräknande, om också endast med avseende på hans egen
person och det med densamma förbundna väldet över
hjärtan. Utan besinning skulle han ha delat allt vad
han ägde med Hattenheim och mången annan av sina
kamrater, men kvinnogunst och den efter hård strid
erövrade platsen som dagens lejon, dem delade han
icke med någon, icke ens med Hattenheim. Han var
rasande då några av hans kamrater väckte uppseende
i salongerna och blevo omtyckta därför att de kunde
sjunga eller spela, och så snart Hattenheim blev för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
