Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ack nej, nådig fröken, ingen har varit elak mot
mig, men jag måste dock gråta.
— Dumma jänta, hur kan du lipa för ingenting!
ljöd den välmenta rösten. Säg mig genast vad som
fattas dig.
Bärbel torkade med avigsidan av handen sitt
tårdränkta ansikte.
— Ack, nådig fröken, min... min stackars
mamma — —
— Nå ja, Vad är det med henne?
— Hon är sjuk och ligger till sängs och har feber,
säger doktorn — —- och ingen ser nu efter min lilla
syster och bror, och ingen finnes som kan passa min
mor! snyftade Bärbel. Ack, gode Gud, jag ville så
gärna vara där!
— Din dumbom! varför går du icke då utan sitter
här och lipar? Gå genast hem med dig!
— Ack, jag Ville så gärna... men gässen! Och
Bärbel kastade en förtvivlad blick på sina snattrande
undersåtar. Jag måste ju stanna hos de fördömda
kräken, fröken Josefine!
Den nådiga fröken såg helt häpen ut.
— Du har rätt. Men har du ingen som kunde vara
här i ditt ställe?
Bärbel skakade tröstlöst på huvudet.
— Nej, icke en enda själ! Och åter störtade
tårarna ur hennes ögon. Ack, om jag bara kunde komma
hem på ett litet ögonblick!
Då rätade fröken Josefine beslutsamt upp sig, smällde
Bärbel med videspöet på ryggen för att dölja sin rörelse
och sade kort:
— Skynda dig, dumma pipsill, och spring hem
ett tag, jag har två timmars ledighet, jag stannar hos
gässen.
— Ack, nådig fröken! ack fröken Josefining!
jublade den lilla vakterskan mellan snyftningarna. Ni vill
bli hos gässen? Må Herren Gud belöna er. Och hon
sprang kvickt upp, räckte Josefine tecknet på hennes
makt, det långa hasselspöet, och skakade höet av sin
lappade kjol. Jag springer, men, nådig fröken — passa
väl på att gässen icke gå in på åkern eller stackarna, ty
då får jag smörj!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
