Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifning för dess ömma vård och lät aldrig någon lida af den
retlighet, som de häftiga plågorna förorsakade hos honom.
Vintern 1881-82 var så blid, att han hvarje dag
kunde göra en tur omkring ön, nedbäddad i sin lilla vagn. En
dag önskade han föras utför en brant sluttning till kusten,
där han ville se sin Manlio fiska; den lilla vagnen välte
emellertid omkull, och han föll ur.
Enär han ej kunde göra någon rörelse för att skydda
sig, slog han sig mycket illa mot stenarna; hans hufvud
och händer blödde, och han förlorade för några ögonblick
sansen. Då han återkom till medvetande och såg Manlio
förfärad och gråtande på knä bredvid sig, sade han med
sitt vanliga milda lugn:
»Hvad nu? Du vill bli en duktig soldat, och du
gråter för några droppar blod?»
Såren voro obetydliga, men den stöt, han fått, var
allvarsam; han angreps af bronchitis, och man väntade hans
död.
Menotti, som han alltid önskade hafva bredvid sig,
då han var mycket sjuk, anlände genast och lyckades med
läkarnes tillhjälp förmå honom att lämna ön.
Han valde då Neapel till vistelseort, enär, som han
sade, »han ej kunde lefva långt ifrån hafvet».
Med stor försiktighet fördes han i sin säng ombord å
»Esploratore», som kastat ankar i en liten vik af Caprera,
och lyckligt anlände han till Posilipo.
Här möttes han af tvåhundra personer från Neapel,
som skyndat dit för att hälsa och åter se den man, hvilken,
efter att tjugo år förut hafva befriat dem, då lämnat dem
sägande: »Vi återse hvarandra på vägen till Rom».
Vid deras höga lef verop glänste hans ögon, och hans
bleka kinder rodnade lätt. De enda ord, han förmådde
säga åt den syndicus, som representerade det neapolitanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
