Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. "Den gamle på Caprera"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingenting i hans yttre förråder mannen, som
uppgjort och utfört sådana planer som reträtten ur Rom
1849 och Comos eröfring 1859. Men när han yttrade
sig om sitt lands lidanden och förtryck, upptäckte man
i ögonen och på läpparnas rörelser mannens länge
tillbakahållna djupa känsla samt fasta och djärfva karaktär. —
— — Intet barn skulle frukta att tilltala honom på
gatan för att fråga, hvad klockan är eller dylikt; men å
andra sidan skulle det visst icke falla den in, som han
dömt till döden, att förspilla tiden med att bedja om en
minuts uppskof öfver den utsatta timmen. Han talar utan
sydländsk gestikulation och är i allo som en engelsk
officer, ända tills han kommer in på kapitlet om Italiens
lidanden — — —»
Garibaldis gästfrihet var vida känd, och denna
jämte hans rykte lockade skaror af besökande från alla
länder till den aflägsna klippön. Mot alla var han vänlig
och hjärtlig; men ej för någon, om också aldrig så högt
uppsatt man eller elegant dam — ty många kvinnor,
förnäma och af hög börd, hemburo honom här sin hyllning
— afbröts det dagliga arbetet eller gjordes någon
afvikelse i husets enkla vanor; han krusade för ingen.
Den ungerske skriftställaren Franz Pulizky, som en
sommar vistades på La Maddalena, besökte honom
härifrån dagligen tillsammans med några vänner, och då
Garibaldi vanligen brukade bedja alla, som kommo, att
kvarstanna till middagen, var Pulizky omtänksam nog att
medföra proviant till Caprera: apelsiner, makaroni,
inlagda frukter m. m., hvilket generalen tyckte särskildt
om.
Han var, i förbigående sagdt, stor älskare af
sötsaker, och hans vänner, som visste detta, förärade honom
ofta dylika. Särskildt glömde aldrig Elpis Melena — den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
