Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. På Sicilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer att födas, ty ej en enda morgon går förbi, utan att
Garibaldi synes på denna sin älsklingsplats.—————-Han
dröjer aldrig för att vänta på någon, och jag uraktlät
därför ej att stiga upp med dagen. - Han bor i kungliga
palatset (i Messina) och har som vanligt lämnat de större
rummen åt sin svit. Själf har han slagit sig ned i ett litet
hörnrum, som på en gång utgör hans sof- och
arbetsrum. Han hade just klädt sig, då jag inträdde, han gick
fram och tillbaka i rummet, som var sparsamt upplyst af
morgonens första gråaktiga ljus. Kaffe med några hårda
skorpor hade blifvit framsatt på ett litet bord, betäckt af
papper, medan i de andra delarna af rummet lågo i
pittoresk oordning papper, modellvapen, prof på soldatrationer
och cigarrer. Han välkomnade mig med en hjärtlig
handtryckning, gick några slag i rummet, stannade åter och
frågade mig: ’Kommer ni ihåg Carme della Morte (sången
om döden) af Ugo Foscolo?’ Då jag erkände min
okunnighet, började han för mig deklamera den med allt det
uttryck, som kan inläggas i denna sublima sång. Då han
slutat, satte vi oss ned att dricka kaffe, talade om poesi
och om den öfverlägsenhet som >i>versi sciolti</i> ha öfver
rimmade skaldestycken.———-Vagnen var i ordning, och vi
foro genom de ännu tysta gatorna mot Marinan.—————-
Ehuru solen knappast hade hunnit gå upp, då vi lämnade
staden, voro likväl det fattigare folkets boningar öppna.
Barnen lekte på hafsstranden, och de äldre tittade ut
genom fönstren eller stodo i dörrarna för att hälsa sin
’frälsare’, som de kallade Garibaldi. Män, kvinnor och barn
tycktes betrakta honom som en gammal bekant och hälsade
honom med sina bästa leenden. De passa noga på, då han
kommer, ty de veta, att hvarje morgon skall han göra det.
Genom att sålunda ständigt se honom tyckas de anse sig
ha rätt att fordra, att han å sin sida äfven skall känna dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
