Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Anders Friman med höga tj^dliga bokstäfver
präntat:
»Huru står det till, kära Lars? Var inte
rädd. Ondt blir ej godt, förrän värre kommer.
Hvad som sker, sker till det bästa. Jag ska
försöka krypa opp och hälsa på dig.
Farbror Anders.
Friman befallde fram ett papper, och Asta
Maria skref efter diktamen:
»Ligg ni stilla, Farbror. Här är många nog
inne. Jag ligger nu för ankar och kommer ingen
hvart. Rent uselt är det. Jag tycker att jag
fastän 55:årig skulle ha så mycket att uträtta.
Lars.
Timmarna skredo långsamt fram. Uret i
storstugan slog 12, men ingen kallade folket
samman med stora matklockan; den slog 1 och
ingen ringning manade folket att skynda ut till
arbetet. Det var som om en dvala fallit öfver
öboarna. Man tog upp endast sådana sysslor,
som kräfde minuter; man gaf akt på
vindflöjlarna, hur de svängde och blickade bort mot
skyarna och fastlandet. Möttes två män ute,
sågo de ej upp, och om de talades vid, skedde
det i korta frågor. Inne i stugorna fingo
småbarnen bannor, när de höjde på rösten. De
gamla talade själfva lågmäldt. Det var som om
de fruktat, att hvarje buller skulle nå upp till
sorgkammaren i Storgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
