Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
— Nej, när malarna börjat äta upp åbäket,
brände jag upp resten, svarade husbonden kort.
— Jaså, del gick på det viset med den
härligheten. — Men hvart ville jag riktigt komma?
— Jo, värdinnan, som hette Elvira Amanda, som
ni alla veta, hade ett så fagert ansikte och
sådana gladt spelande ögon, att alla karlar måste
bli kära ii henne. Jag var bara nitton år, så
det var väl ej att undra öfver alt jag redan
första dagen kände mig yr i hufvudet bara för
de blickarnas skull, och det ref så underligt i
bröstet. Men trösta mig, det hade gått värre
med större hjältar än mig! Femtioåriga
styrman Alfred Eklund hade kvinnan narrat att
på blanka hvardagen plocka åt sig buketter af
ängsblommor och syrener och fått karlen att i
sena kvällstunden krypa in bland
hallonbuskarna kring Brita gummans källa och där
med björklöf kring hatten sitta och ropa kuk-ku,
kuk-ku!
Elvira bad också mig sent på kvällen gå
ut att plocka blommor åt henne. Och ni må
tro att jag rände i väg kring åkerrenar, hagar
och ängar. Rågen stod just i blom och jag
hittade duktigt blåklint. Sedan sprang jag långt
inåt Stormossen, ty därifrån trängde den starka
lukten af nattvioler. Jag föll på knä utan att
bekymra mig om daggen i gräset eller vätan
mellan tufvorna. Jag ref till mig blommor så
mycket att man kunnat fylla tre kannor. El-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
