Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
gubbar, ska vi råda båtsman Broman att
försvinna?
— Det var då också tusan — utbrast den
utpekade och gjorde en ansats att slå
näfven i bordet, men hejdade sig för
kaffekopparnas skull — att Friman igen kommer och
påstår, att jag seglar med lögner som barlast. Jag
heter visserligen Mårten, men inte Mårtens gås.
Liksom jag vet att »mörksens gärning är
dagsens åtlöje», så är det mesta, ja, det allra mesta,
jag talar dagsens sanning, och om jag ibland
kryddar fet mat, så sker det för smakens skull
och för att jag varit i sådana världszoner, dit
ingen af er stuckit näsan. Eller har kanske
någon varit i Ranguun eller Batavia? Har någon
af er ätit stekt zebupuckel eller kokt gödelefant
med ris och curry? Vet ni, gossar, det är
någonting sju djäkligt starkt! Den kryddan
bränner i mun och måge som klaraste eld, och
en vanlig nordbo skulle svimma eller dö, om
han inte genast släckte eldsvådan med någon
passlig dryck.
— Kanske helst med eldvatten, inföll
Magistern deltagande.
— Nej, och inte med kölvatten heller, fräste
Broman och grep efter sin tobakspipa.
Ett fortsatt ordskifte afhöggs, ty husbonden
vände sig till gästen:
— Se så, guffar Wiss, »nu börjas det, sa
han som visa björnen». Vi låter inte Broman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
