Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 8. Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5o
Kring bronshästen på torget voro då samlade en mängd
trevliga ställen: att börja med Lagergrens kafé,
kaffefrukost-stället där man råkade alla människor. Operakällaren i sitt
gamla skick med sin obligatoriska »salta bit» alla söndagar,
när paraden kom, samt i andra hörnet av operahuset
Andalu-siskan, så Strömparterren med glad musik, Rydberg, de s. k.
les fréres Provei^eaux, och till sist »Thunbergs». Man går
och inbillar sig att vi äro bättre, mera moraliska med detta
eviga, fåniga skubbande, jazzen och denna omöjlighet att få
något att dricka utan att låtsas äta, eller att kunna gå in och
sätta sig och läsa sin tidning på ett kafé i stället för att tvingas
att gå och gå, likt den vandrande juden!
Efter denna väl långa avstickare till Gustaf Adolfs torg
återgår jag till ämnet för min betraktelse.
Många dagar fingo ej förgå innan jag begagnade mig av
Höckerts tillåtelse att besöka hans ateljé. Högt upp
där sedan Perséus bodde, fann jag mästaren i färd med att
avsluta »Gustaf III i Sergels ateljé». Som Sergel poserade
dåvarande löjtnant Christian Lovén. Den som öppnade dörren
för mig var H:s ryktbara städ, madam Flinck, modellen till
änkedrottningen på Slottsbranden. En elev arbetade där, den
då som målare av scener från Afrika mycket på modet komna
sveagardisten Henric Ankarcrona.
På mig, som hunnit så långt på konstens bana, att jag var
ägare av en färglåda, gjorde Höckert, denne färgens trollkarl
ett underbart intryck, som hållit i sig ända till den dag i dag
är. Samma intryck gjorde han även på sina elever vid
akademien, av vilka den förnämste, G. von Rosen, alltid i de
högsta tonarter prisade denne livgivande mästare.
Hans egen teknik hade en bedårande makt över dem, som
fingo se honom med penseln i handen. Så var fallet med
hans vän ända sedan Münchentiden och sedan i Paris, Max
Hess, av vilken ett porträtt, en pigg teckning av Höckert, ses
på utställningen. Han var en son av den ryktbare [-bataljmå-]aren-] {+bataljmå-
]aren+} Hess och själv mycket begåvad, men så imponerad av
Höckerts sätt att måla, att han själv upphörde därmed. »Det
är nog att en av oss gör det», sade han, och i stället
tillbragte han sin tid liggande på Höckerts ateljédivan med lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
