Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III kap. Konstnärer och konst - 6. Ernst Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
säga brånad, som drev honom att skapa, utan hänsyn till något
annat, eller till de hinder, som mötte. Men jämsides med detta
sjudande blod, detta nästan vulkaniska konstnärstemperament,
som drev honom att jämt ge sig helt och fullt, besatt han den
upphöjda, poetiska känsla, som besjälade hans älsklingsmotiv
»Necken», den skära sprödhet, som vilar över porträttet av
fru af Geijerstam och den fina karaktäristiken i Renholms
och Skånbergs porträtt.
Den bleka teoriens man var han ingalunda, och hur skulle
han ej lett sitt bredaste leende, om han kunnat se den
teore-tiserande konst, som kall och beräknande nu vill göra sig bred.
Man har kallat honom banbrytare, men däremot vill jag
protestera: han var förr epigonen, som såg och tog intryck av
vad han såg och tillämpade det på sin egen konst.
Banbrytare har han hittills ej varit, men törhända kan han
bli det genom denna utställning, om den lyckas vrida den bana,
som många av- sena tiders barn slagit in på, tillbaka till den,
som i alla tider varit den goda konstens, den naturliga
utvecklingens, utan vilda språng ut i det okända, lärt dem gå till
sin uppgift med mindre egenrättfärdighet och större
ödmjukhet inför den och d-et arv, deras föregångare lämnat.
Jag minnes så väl ett uttryck han fällde vid ett av våra
samtal om konst. — När man på sin väg möter en hindrande
klyfta, skall man ej genast ta ett språng, försöka hoppa över
den, utan söka upp de broar, som tilläventyrs andra redan
slagit över den.
Vad som mycket bidragit till att J. kunnat så fullt utnyttja
sina rika gåvor var den höga kultur, som var hans, som gjorde
honom ganska enastående bland hans jämnåriga, ty den tiden
gällde nog »smeten» som huvudsaken, under det Josephson även
sökte på allmänbildningens ståndpunkt gå med i främre
ledet, väl inseende, att de, som vilja gå i spetsen för kulturen
måste stå högre än de, som skola ledas.
I hög grad musikalisk, beläst, varm för allt mänskligt, poet,
med en penna, som tävlade med hans pensel, var det mycket
av renässanskonstnären hos honom. Hans åldersklass
uppskattade honom ej fullt till att börja med, utan ban stod länge
oförstådd, så att till och med hans bästa gärning rönte ett kallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
