Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II kap. Reflexioner över aktuella frågor - 6. Kvinnan och slöhetens pacifism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNAN OCH SLÖHETENS PACIFISM
INTET ORD KAN BÄTTRE ÄN OVANSTÅENDE I
RU-briken måla stämningen i vårt land fast vi, när det passar
sig så, väldeliga skramla med våra troféer, minnena från
en tid då Sverige icke endast i andligt hänseende var en
stormakt.
Emellan den slöe pacifisten och fredsvännen är det
emellertid en väldig skillnad.
Den förre, vällevnadens träl, står alltid när han hotas färdig
att vända andra kinden till för att undvika obehag, undet det
fredsvännen, trots han med all makt arbetar för freden, dock
våldsamt reagerar då det gäller hans vara eller icke vara.
Till den grad hava vi så låtit oss försjunka i denna pacifism,
så vuxit oss starka i den kolartro som blivit oss itrumfad
på vår frigjordhet från den övriga världens politik på
otänkbarheten av att några faror kunde hota oss, att vi under den
narkosen knappt tyckas känna operationskniven, och att ingen
allvarlig reaktion mot den behandling vi undergå, den
svaghetsställning som blivit oss påtvingad ens kan spåras.
Edert tal skall vara ja ja, heter det, men man glömde, då
det gällde vår förstfödslorätt, avståendet från den plats bland
nationerna som sedan gammalt varit vår, att det fanns ett
annat ord även det tillåtet, nej, nej.
Följderna av denna oförlåtliga glömska hava ej heller låtit
vänta på sig, utan samma skillnad som mellan hingsten och
den »tappra vallacken» som det så vackert heter på modern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
