Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II kap. Reflexioner över aktuella frågor - 3. Om tron — noli me tangere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
den värlsdliga ordningen från Jupiters och Odens tid till vår.
Men det är biprodukter, som jag lämnar åsido för den lycka,
som den starka tron bereder.
Hur lycklig är ej den, som fast tror på en personlig
uppståndelse, ett återseende efter döden. Föreställningen om
himmeln, även om vi ej ha samma krassa syn på den som v. Dardel,
»att man finge sitta i evighet på ett vått moün och blåsa basun»,
den himmel, som Beato Angelico så härligt skildrar, där evig
vila och lugn råda, en ersättning för allt man lidit och slitit
här i livet, är nog en trösterik förhoppning för den olycklige,
om den även stämmer föga med människoandens krav på
ständig utveckling. Då den föreställningen gjort miljoners lycka,
får man emellertid ta den som den är. Föreställningen om
eviga straff för timliga synder har helt visst smugit sig in i
fiskaliskt syfte och strider nog mot lärans tendenser.
Men, allt om allt, jämför man den som fast tror på allt, även
det besynnerligaste, med den som fast tvivlar på allt, är nog
den förre den lyckligare.
De ursprungligaste religionerna, där förnuftet hålles inom
sitt område och som ej äro helgdags- utan vardagsmat, där
kyrkan är allas dagligstuga, dit vi gå i våra bekymmer, i vår
glädje, för att bedja och tacka, alla jämlika, äro nog de,
som göra människan lyckligast. Den reglerade
bänknyckelreligionen på vissa klockslag har föga charm, och, predikan i
all ära,, men vad den säger känna vi ju alla förut, den får ej
vara huvudsak. Det är härligt höra en vältalare,, men sådana
äro så tunnsådda, att på den egenskapen får ej religionen vila.
Att varje stund kunna isolera sig från jordens bekymmer i
en omgivning, där allt av skönhet som kan åstadkommas
bjudes den fattige som den rike, det lyfter människan. Se vi
på den romerska kyrkan, från vilken vår kyrka stammar, finna
vi, att vanor och ceremonier, av vilka mången ej ens fullt
känner innebörden, ej endast ha betydelse, utan intimiteten,
kniäböjandet, erkännandet av den egna litenheten samt
medvetandet av att kyrkan har 2,000 års kontinuitet bakom sig,
och att samma kult som var de första kristnas där oförändrad
härskar. Gudstjänsten är där i det stora hela densamma som
i vår, och kommer man att allt framgent hålla på att en kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
