Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 4. Skötseln av en stor herrgård vid mitten av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ner till de församlade och frågade, vad de voro missnöjda med,
varpå han fick det svaret att det visste de ej, men herrar från
staden hade uppmanat dem att strejka. Det försöket förnyades
aldrig mera av brist på anledning.
Att under 6o-talet ganska många från min socken, liksom
från de angränsande, emigrerade till Amerika, hade nog till dels
samma anledning, som låtit mig själv emigrera, känslan av
inneboende kraft, som sökte att komma i beröring med
strömningarna i den större världen. Det var nämligen ej de, som hade
illa ställt, som drevos ut, men det kraftigaste, förmögnaste
folket, främst sådana, som kunde något yrke. Den största delen
reste dock av religiösa skäl till Utah, då Mormons lära hade
många anhängare i de bygderna, lockade av en framstående
predikant, soldat Ek från Sko.
Vad nu »folket» beträffar så skiljde sig lantbefolkningen ej
så litet ifrån Upplandsslättens rätt så osköna ras med de höga
kindknotorna, de låga pannorna och den blekvita hyn, en ras
som västgöten, skogvaktar Anderson, antog vara ej rena
Svenskar, utan avkomlingar av de forna trälarna.
Den omgivande naturen kan helt visst hava en förfinande
inverkan på befolkningens typ, och hembygden var ju en
skogsbygd av ovanlig naturskönhet. Där funnos några talrika, vitt
spridda gamla släkter, såsom den Dalgrenska eller
Nytorps-släkten, resliga, spänstiga, långnästa, totalt stickande av mot
Uppsalaslättens typ, och Grönvretssläkten, vars män och kvinnor
rent av voro sköna, liksom en soldatsläkt »Svensk» från
Was-sunda, vilkens vackra döttrar gift sig in bland den av en
okyn-nig post ii jon sönderskjutna gamla Grönvretarens avkomlingar.
Vad inomhustjänarna beträffar fanns bland dem, på grund av
att min Mor var från ett Dannemora bruk, ej så få Valloner
med namn sådana som Gille, Sporrong, Hybinette, Godeaux
m. fi., en ras som hade sitt alldeles bestämda särmärke. Gärna
tog man tjänare från soldattorpen, där disciplin och vakenhet
ofta var nedärvd. Jag minnes ännu dessa tre vackra
soldatdöttrar Svensk, som alla en tid tjänade vid gården.
Ser man tillbaka till tiden fore 1892, då min Fader dog, så
kan man, som sagt, ej spåra några slags misshälligheter eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
