Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 1. Huru jag blev knekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
silver pörte épèen mot den av guld. För att fullgöra denna plikt
infann jag mig följande år vid mitt kompani och fann i lägret
tvenne andra gradpasserare v. Döbeln och Geete före mig.
Vad som genast slog mig var att vi tre hade den tvetydiga
ställningen av varken fågel eller fisk. Med officerarna fingo vi
icke umgås och inte heller med underofficerarna, trots vi bodde
tillsammans med dem och åto i deras mäss. Vi räddade
situationen något genom att göra upp med officerarnas
husföre-stånderska, den fordom sköna Mamsell Zegolson, att få
inackordera oss och äta i hennes kökskammare. Så undveko vi att
genom en påtvungen stelhet såra den mängd verkligt utmärkta
underofficerare som utgjorde Regementets styrka och fingo
därtill bättre föda. Där mådde vi utmärkt och hade mycket
muntert i den trånga kammaren, välvilligt ompysslade av den rara
mamsell Carolina.
Det där underliga varken fågel eller fiskväsendet gav mig,
redan då resonör, en del att tänka på liksom mycket, dels i
fråga om övningarna, dels i fråga om relationerna mellan trupp
och befäl. Det kan ej nekas att den tiden rådde en ej så
obetydlig kastanda inom militären, som nog var en kvarleva från
tider då truppen endast bestod av legoknektar, såsom ännu vid
de värvade regementena, som mera måste hålla sig till
kvantiteten, fyllandet av kompanierna, än till kvaliteten. Så var ofta
värvningen den sista resursen för urspårade individer. Dessa
blevo ofta styva värre i »exyssen», men tålde väl strama tyglar.
Moraliskt stodo de långt efter de indelta, som utgjorde blomman
av folket. Till varje ledig rote sökte nämligen de yppersta
unga karlarna i socknen, lockade av hoppet att kunna bilda
fast hem och ditföra en brud.
Jägarna hade småningom kommit ifrån det anseende som cle i
äldre tider hade då man bland dem fann zigenare och allt slags
löst folk. Numera kunde man välja bland det utmärkta
värmländska materialet. Då ungdomen i alla fall skulle exercera
beväring valde de hällre jägaretröjan på flera år med avlöning, än
att gratis under två år traska på Trossnäs fält. Den vackra
uniformen och den glada friska ton, som rådde i lägret, gjorde nog
även sitt till. Nu mera sedan allmän värnplikt efterträtt lego-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
