Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
26 juni eller närmast påföljande söndag i stadens
kyrkor en tacksägelsebön, hvilket bruk sista gången
iakttogs år 1766. Detta år den 11 november beslöt
nemligen magistraten, att, med anledning af kronprins
Gustafs förmälning med den danska prinsessan Sofia
Magdalena och afskaffandet i Danmark af de
tacksägelsefester, hvilka derstädes årligen hållits till minne
af segrar öfver svenskarne, förenämnda i Malmö
dittills iakttagna bruk för all framtid skulle upphöra.
[1]
Danskarnes stora förlust hade helt och hållet
betagit dem deras mod och förlamat deras rörelser. Det
var liksom om de stora ansträngningarna hade
efterföljts af ett behof af hvila, ty hela dagen höllo de sig
stilla och sysslade endast med bortförandet af sina döda
från de bortersta löpgrafvarna. Man iakttog äfven
hurusom mängder af sårade under dagens lopp fördes
ombord å de många transportfartygen, och hurusom
dessa, i mån som de fullastades, återvände öfver
Sundet. På eftermiddagen närmade sig från det danska
lägret en trumpetare, hvilken anhöll om tillstånd att
bortföra och begrafva de danske fallne, hvilket Fersen
dock "af viktiga skäl" — han befarade nemligen krigslist
— afslog. Under natten varseblef man från vallarne,
hurusom danskarne fortsatte att på vagnar bortföra
sina döda och släpade sina mörsare och kanoner ur
förskansningarna. Det blef derigenom för Fersen
troligt, att danskarne ändrat tankar och beslutit upphäfva
belägringen. Alltmera styrkt i denna förmodan gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
