Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike och blef till följd deraf indragen i det stora
europeiska krig, hvilket Frankrike samtidigt inledde.
Danmark hölls i det längsta tillbaka af den fredsälskande
storkansleren Peder Griffenfeld, men slutligen
lät den danske konungen Kristian den femte af Sveriges
fiender förmå sig till att förklara krig år 1675 i augusti.
Den danske konungen hoppades med lätthet kunna
återtaga de skånska provinserna, bland hvilkas befolkning
det danskvänliga elementet ännu var mest
förherskande.
Danmarks krigsförklaring anlände till svenska
regeringen i slutet af augusti, under det ständerna voro
församlade i Upsala för konungens kröning. Vid
konungens tillkännagifvande af den danska
krigsförklaringen visade sig för kriget den största
beredvillighet. Men ständerna, som ansågo att de fjorton
fredsåren borde hafva samlat betydliga tillgångar i
statskassan, yrkade att en undersökning angående
statsmedlens förvaltning under de gångna åren måste
företagas. Då konungen dertill samtyckte, gingo
ständerna in på konungens önskningar samt åtogo sig
större gärder än någonsin förut. De kommo äfven
öfverens, att för första årets utskrifning skulle grunden
blifva ej gårdetalet, utan mantalet, hvilket gaf mera
folk. Sålunda skulle hvar tionde man af skatte och
hvar femtonde man af frälse komma att utgå. [1]
Den nykrönte konungen hade emellertid insett det
äfventyrliga i landets läge. Farorna hopade sig
alltmer. Sverige stod omhvärfdt af fiender, som hotade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
