Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En barnbegrafning.
En vacker vinterdag i mars gick jag bort i en by
till en snickare, för att beställa ett ritbord. Ett sådant
bord som jag ville ha, hade han stående uppe på en
vind, och, för att komma dit, måste vi gå tvärs över
gården till en obebodd byggning.
Den gamle snickaren såg allvarsam och bekymrad
ut. »Vi ha lik i gården,» sade han oförberedt, och öpp-
nade en dörr, som ledde till en tom och iskall kammare,
där ett litet barn låg i sin vagga, öfvertäckt vid hufvud-
gärden med en hvit duk.
Snickaren, som var farfar till det döda barnet, talade
om, att han själf skulle snickra den lilla kistan och måla
den blå. En grannhustru skulle komma och klä barnet
och sedan skulle säkert alla byns barn komma för att
se liket.
Det är nog så, att barnen här i Gagnäf inte veta
af någon fruktan för döden. Tvärtom, tror jag att döden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
